Vardag igen

Den bästa sommaren på många år är snart bara ett minne. De allt kortare dagarna med tidig skymning, kallare och regnigare väder påminner obönhörligt om den annalkande hösten och vintern. Var tog de ljusa varma sommardagarna vägen? Sköna dagar som har tillbringats mest i stugan tillsammans med hustru och besökande vänner, barnbarn och andra släktingar.

Byggandet på stugan och skrivandet har vilat nästan helt och hållet. Mycket TV-sport har det varit. Fotbolls-EM, sim-VM och friidrotts-VM.  Även det är över nu.

De flesta har återgått till sin vardag med jobb och skola. En efter en av grannstugorna bommas igen och lämnas tomma på folk. Det är tyst och lugnt i området. Snart är jag nästan ensam här. Det känns både skönt och kanske lite ångestladdat att blicka fram mot flera månader i ensamhet. Skönt därför att jag trivs med ensamheten och det rogivande lugnet. Man upplever mer utav växlingarna i naturen och det känns som man kommer närmare djur och växtliv. Men också en aning ångestladdat eftersom jag vet att det kommer stunder och dagar då jag saknar något att tala med och att utbyta tankar med.

Nåja, civilisationen och människorna finns bara en halvtimmes bilresa bort, så jag behöver nog inte bekymra mig alltför mycket med de negativa delarna av ensamheten.

Ensamheten i sig är dessutom en förutsättning för att kunna ägna mig åt min huvudsysselsättning kommande vinter, att skriva. När jag skriver känner jag mig aldrig ensam. Då lever jag så intensivt i skrivandet att jag inte vill bli störd. Dessutom är jag nog så uppslukad att jag nog är rätt tråkig att umgås med under sådana perioder.

Stugbygget är klart så till vida att stugan är fullt beboelig inför vintern. Några projekt återstår som jag kan göra när jag får tid och lust. Jag lägga nytt golv i gamla sovrummet och i det lilla vardagsrummet. Vinden ska tilläggsisoleras. Sedan är det förstås lite följdarbeten som lister, socklar, tätning, målning och annat smått och gott.

Idag har en rörmontör varit här och monterat en utomhuskran. På fredag ska jag träffa min läkare för att stämma av parkinsonläget. Så lite folk träffar man ju då och då... 

19 aug 2013

Comments powered by Disqus