Om mig

gustav.jpg

I mitt långa yrkesliv som ingenjör och IT-utvecklare har struktur metoder och teknik spelat stor roll. Jag är van att leverera under tidspress och har gått från att vara egen företagare (trädgårdsmästare) till Väg- och vatten ingenjör till dataprogrammerare till projektledare och sedan flera år som linjechef. Med åren har människor och de mjuka parametrarna kommit att bli allt mer betydelsefulla för mig, framförallt i min chefsroll. Därför ser jag mig alltmer som humanist än den "teknokrat" jag varit.

Skrivandet har varit en välbehövlig kontrast till min ”fyrkantiga” yrkesroll.
För några år sedan fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom. Det fick mig att se på livet och tillvaron med nya ögon. Jag ”steg av” min chefsbefattning, trappade ned arbetstiden stegvis och fick mera tid att skriva.

Jag skriver för mitt eget nöjes skull. Givetvis vill jag nå andra läsare. Om jag lyckas beröra någon, väcka en tanke eller skapa en känsla, så är det ett extra bonus för mig.

Min familj är hustrun och två sedan flera år tillbaka "utflugna" vuxna barn. Det äldsta "barnet" är dottern som är meteorolog. Efter flera års studier, resande och utlandsarbete har hon nu slagit ned sina bopålar i Tromsö. Hon har hunnit arbeta i och besöka norge, Island, Grönland, Italien, Ryssland, Mongoliet, Japan ooch Nepal. Vårt yngsta "barn" är sonen  som bor i Falun med sambo (som har blivit som en dotter för oss) och två underbara små döttrar. Även han flackade jorden runt som backhoppare under fem år. Han var den senaste svensk som hävdade sig i världscupen i backhoppning med sin bästa säsong 2003-2004 då han plockade världscuppoäng i tio WC-tävlingar. Numera arbetar han som brandsäkerhetskonsult.

Varför berättar jag om familj och barn? Därför att fru, barn, svärdotter och barnbarn betyder så mycket och ger så mycket glädje och inspiration i mitt liv. Dessutom är jag givetvis stolt över dem, för vad de är och för vad de åstadkommer.