Isen lägger sig

När jag vaknade idag och blickade ut över sjön konstaterade jag att sjön ligger alldeles stilla och isen har börjat breda ut sig långt ut i sjön. Till min förvåning ser jag att det fortfarande är flera plusgrader. Det är som om kung Bore laddat med is och gått och väntat på att det ska sluta blåsa. När sjön äntligen ligger blank så kommer isen som ett skott.

De sista dagarna i november har det varit milt men mycket blåsigt. Trots det milda vädret har det varit ett istäcke, i vikar och skyddade lägen närmast intill stränderna, ett par veckor nu. Över den öppna sjön har kraftiga sydliga vindar rört om vattnet så det har varit omöjligt att få ett istäcke.

mini-islaggning266.jpgmini-islaggning265.jpgmini-islaggning268.jpg

När man vistas så här nära naturen som jag gör lever man med naturen, årstiderna och väderväxlingarna. Det är ganska härligt. Dagligen gör jag mina promenader längs stranden ut mot udden som sträcker sig långt ut i sjön och tillbaka. När man rör på sig brukar man få upp värmen. Men den bitande blåsten har känts ända in i märgen, fastän termometern visat på flera plusgrader. För att hålla värmen har jag tvingats lägga till ytterligare klädplagg.

Förutom de dagliga promenaderna snickrar jag, någon list ibland, lite möbler (tex bord), lite målning och så skriver jag. Så mycket mera hinner man inte under dagarna. När medicinen tar som den ska går det hyfsat bra. När den inte tar då tar allt man ska göra en oändlig tid.

Skrivandet… Ibland går det bra, inspirationen flödar och jag är nöjd med vad som kommer ut. Ibland går det trögt. Det kan vara skrivkramp både psykiskt och fysisk. Med den psykiska syftar jag på idétorka, dålig självkänsla då allt man skriver känns dåligt och misslyckat. Ibland till och med undrar man vad det är för vits att över huvud taget hålla på med skrivandet. Då är det en tröst att läsa om författare och författande att den känslan är mycket vanlig. Och de dåliga dagarna uppvägs av de bra, då allt flyter. Om jag aldrig skulle få en enda rad publicerad så är det ju för mig själv jag skriver, i första hand. Vad skulle jag annars göra? Det är ju inte så mycket annat man duger till med en p-son som sakta men säkert bryter ned förmågan.

29 nov 2013