Höst

Gula, bruna och röda löv singlar i luften. En grå tät dimma omger mig där jag går med stavar längs den grusade promenadstigen. Ett tätt regn med mikroskopiska vattendroppar fuktar mitt ansikte och mina glasögon. Sjön ligger blank i dimman med en yta som knappt krusas av det täta dimregnet.

Jag håller värmen genom att gå i god takt med långa bestämda steg. Stigen är smal och blåbärsriset och ljungen som kantar den hindrar mig att sätta ned stavarna ordentligt. De nedfallna löven bildar en mjuk gulbrun matta längs den stig jag vandrar på.

Jag kommer ut på en grusväg, får bättre plats att sätta ned stavarna med bestämda tag. Förlänger stegen och ökar takten. Tick tack, tick tack, smattrar stavarna mot den hårda grusvägen.

När jag kliver in genom stugdörren omfamnas jag av den fuktiga värmen. Glasögonen immar igen. Det doftar fortfarande nybakt av de frukostbröd jag gräddade i förmiddags. Jag tar av mig de fuktiga kläderna, drar på sig ett par torra jeans och en mjuk varm tröja. Sedan kurar jag ihop mig i hörnet av soffan, drar upp benen under mig och börjar läsa en bok.

När kroppen fungerar är livet underbart.

17 okt 2013