En grind av mörker

av Tony Samuelsson

  Tony Samuelsson, född 1961, debuterade 1989 med romanen ”Seymor”, sedan dess har han gett ut ytterligare åtta böcker innan han kom ut med sin tionde roman ”En grind av mörker” 2004.  

Gripande människoöden och dramatiska händelser utspelar sig mitt ibland oss i vår vardagliga miljö. Många författare undviker sådan miljö. Förutom kriminalromanerna där det ”hemska brottet”, oftast ett eller flera mordfall, står i stark kontrast mot det trygga vardagliga lugn vi vandrar i.

Tony Samuelsson förlägger gärna handlingen i sina romaner i vardagsmiljö. Jag gillar den ambitionen och det sättet att skriva.

Samtidigt tror jag man gör det lite svårt för sig själv om man alltför strikt håller sig inom vardagslivets normala ramar. De flesta som läser gör det för att få lite verklighetsflykt, eller för att få se någon spränga gränser. Någon som kanske lever i den vardag vi känner igen men som vågar gå utanför ramarna på ett sätt som vi själva inte vågar.  

En grind av mörker” handlar om en ung kvinna som råkar ut för en trafikolycka. Hon blir påkörd av en bilist som smiter från platsen. Hon får svåra hjärnskador och hamnar i koma under flera veckor.

Människor som är släkt med kvinnan, nära vän, eller avlägset bekant skildras i parallella berättelser till huvudtemat och de olika trådarna har på något sätt beröring med varandra och med huvudtemat. På så sätt byggs hela historien upp. Vi får bit för bit, ur olika människors perspektiv veta mer och mer om kvinnan som ligger i koma och människorna omkring henne.

De bärande frågeställningarna i romanen är den stora frågan om hon någonsin kommer att vakna upp ur koman? Och ifall hon gör det, hur pass allvarliga hjärnskador har hon? En annan fråga som en polisman i kvinnans bekantskapskrets söker svaret på är om det verkligen var en olyckshändelse eller om det var någon som medvetet försökte döda henne.

Uppbyggnaden av romanen har många likheter med kriminalromanens standardupplägg. Flera parallella trådar läggs ut som så småningom vävs samman. De olika trådarna är både viktiga spår och villospår som läggs ut för att läsaren ska ha möjlighet att själv försöka finna gåtans lösning. Författaren håller ihop alla trådar på ett tekniskt skickligt sätt. Språket är rakt, enkelt och lättläst.

Historien om och kring den skadade kvinnan, med dess bakgrund och de olika omständigheter som råder, är en gripande historia.

Problemet är att den inte griper tag i mig. Varför? Vad fattas?

Kanske är det FÖR många sidoberättelser och människoöden? Kanske är det FÖR realistiskt och FÖR vardagsnära?

Det blir så mycket och så många parallellhandlingar att man ibland drunknar i information och tappar fokus kring huvudtemat.  Jag är inte helt övertygad om att kriminalromanens mall är tillämplig här. Kanske bidrar alla realistiska vardagsskildringar till att berättelsen lir alltför torr och korrekt.

Att skildra vardagen så som den verkligen ser ut, är lovvärt och bra. Men ibland tror jag man bör ta ut svängarna lite och dramatisera mera för att hålla kvar läsaren. Det behöver för den skull inte bli orealistiskt. Vardagslivet innehåller många dramatiska skeenden och överraskande vändningar. Det kanske bara handlar om att koncentrera dem inom romanens ramar och överdriva en aning.

Om berättelsen koncentrerats till färre personer och färre perspektiv hade det varit lättare för läsaren att hålla fokus och att känna med och förstå de inblandade personernas tankar och handlingssätt.

Hur man upplever boken tror jag är högst personligt och vilka referensramar man har. Jag är övertygad om att romanen kan tilltala en stor läsekrets. Trots min egen tveksamhet, vill jag därför ändå rekommendera boken.

2015-05-23

Till toppen av sidan