En vanlig sommardag

Vaknar vid femtiden. Stel i kroppen, vänder mig på sidan och lyckas baxa mig upp ur sängen. Ser genom fönstret att sjöns vattenyta glittrar i solblänket. Det ser ute att bli en fin dag. Tar en tablett, en extrados av snabbverkande medicin som jag sköljer ned med några klunkar vatten. Drar på kläderna. Och lägger mig ovanpå sängen. Somnar om.

När jag vaknar på nytt har klockan blivit halv åtta. Stiger upp igen. Tar sop-påsen, kliver i mina loafers och går iväg mot avfallsstationen. På vägen hämtar jag upp dagstidningen ur brevlådan. På tillbakavägen går jag runt turistgården som ligger högst uppe på höjden.  Det blir en runda på några hundra meter, kanske knappt en km. Morgonluften är klar, lite kylig. Men solen värmer. Uppe på krönet av höjden, vid turistgården, stannar jag till, drar ett djupt andetag och njuter av utsikten. Långt ute på sjön ser jag ett par stor-lommar med ungar. De dyker gång på gång och är under vattenytan så länge att det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur många de är. Men jag tror de är tre ungar, kanske fyra.

Jag fortsätter nedför backen mot långbryggan nedanför turistgården och följer strandkanten mot vår egen stuga, Jag blickar upp mot stugan och ser den i motljuset av morgonsolen. Den ser trevlig och inbjudande ut. Nästan lite pampig efter tillbyggnaden när man ser den så här nedifrån sjön.

Tillbaka igen tar jag min morgondos medicin och sätter mig och läser tidningen samtidigt som jag lyssnar med ett halvt öra på morgon-Tv för att se och höra om något speciellt har hänt ute i världen. Efter en halvtimme, när medicinen tagits upp i kroppen kan jag börja äta min frukost. Det är samma rutin varje morgon. Bollnäsfil med lite sylt, frukt eller bär och havregryn istf müsli. Därefter en stor kopp kaffe med två-tre brödskivor med ost och skinka.

Kristina vaknar och kommer och sätter sig vid frukostbordet när jag nästan är klar med min frukost.

När tidningen är avverkad och man hört på nyhetssändningarna, riks och lokalt, med samma innehåll, ett par tre gånger tar jag på arbetskläder och går ut. Idag ska några takfotsbräder sättas upp. Det är inte mycket jobb men tar ändå tid eftersom jag ska balansera på stege och en enkel byggnadsställning. Svårt att jobba uppåt dessutom. Det känns som om arbetet tar oändligt lång tid. Men vis av erfarenheten när jag fallit två gånger så är jag försiktig. Det får helt enkelt lov att ta tid.

Bryter av jobbet med att ta min medicin kl elva. Sätter mig i en fåtölj i uterummet för att ta en fika och vila. Glasdörrarna mot sjön är helt öppna så man känner en skön svalka av vindpustar då och då. Blir dåsig och slumrar till en stund. 

Efter en kort-kort siesta går jag ut och fortsätter med takfotsbräderna.  Kristina läser och skriver i sin bok-blogg.

Vid tretiden äter vi en lättlunch tillsammans. Solen gassar och börjar ligga på mot stugans glassida som vetter mot sjön nu. Det är pressande varmt. Men vinden som sveper in från sjön svalkar fortfarande skönt. Kristina går ned mot badbryggan och tar ett dopp. Själv har jag ännu inte tagit mitt ”debutdopp” för säsongen. Kroppen blir allt stelare för varje år och jag vågar inte gå i vattnet förrän det är riktigt varmt. När jag blir kall kommer muskelstelheten och det kan börja krampa.

Istället tar jag en dusch. Sedan vilar jag i stugan. Ringer ett par samtal. Betalar räkningar på nätet. Surfar runt lite, kollar på facebook, mail och nyheter på webben.

Vi äter ett kvällsmål vid sjutiden. Tar det lugnt. Kollar på TV om det är någon bra film. Annars spelar vi kort och sitter och umgås i kvällssolen. När klockan närmar sig elva på kvällen är det dags att gå och lägga sig.

Ja ungefär så kan en dag te sig. En ganska behaglig tillvaro egentligen.

10 jul 2013