Blogg

  

Sida 2

Öring

20 maj 2015

Tillbaka till skrivarstugan igen efter en skön solvecka på Rhodos. Vi firade Kristinas sextioårsdag med familjen (Barn och barnbarn). Jag har gått och oroat mig hur jag skulle klara av en sådan resa och så pass långt från den välbekanta hemmiljön. Får väl säga att det gick bra på det stora hela. Kände av några frysningar (muskelstelhet), men i stort så är ju solen och värmen bra för musklerna.

Vid ett tillfälle hade jag glömt ta med tabletter vid ett restaurangbesök. Kände hur stelheten kom när det började gå en halvtimme över medicin-tiden. Stapplade hemåt på stela ben. Mötte många festglada svenskar som tittade underligt på mig. Antagligen trodde de att jag var ett fyllo som raglade hemåt efter några glas för mycket.

När vi kom tillbaka till Borlänge, på söndagseftermiddagen, mötte oss den bistra kalla svenska våren. På med kläderna igen. Igår for jag ut till stugan för att få lite skön sömn och för att skriva lite.

Vaknade i morse efter sju timmars skön sömn. Seg i kroppen och musklerna dock. Ute svepte en snål kall vind från sjön. Efter lite frukost, medicin och sudoku, drog jag på stövlar, en vindtät jacka och gick ut med kastspöet i handen.

Jag gick ned till badbryggan och blickade ut över sjön. En kall kraftig vind blåste så det bet i kinderna. Höga vågor slog mot bryggan så den gungade kraftigt och vattnet sköljde över trätrallen. Längre ut på sjön bröt vågtopparna så det skummade vitt.

Jag tog kastspöet och kastade ut spinnaren, i sned motvind, så långt jag kunde. Jag hann bara veva ett par varv när det sa pang och spötoppen böjdes kraftigt. Det kändes direkt att det var öring. Kanske inte så stor, men en stridbar rackare. Pulsen steg kraftigt och adrenalinet rann till.

Gång på gång försökte den rusa utåt, nedåt. Jag höll emot så spöet böjde sig kraftigt i en båge. Mellan varje rusning, när den vilade några sekunder, vevade jag in linan några varv. För säkerhets skull höll jag ned spötoppen så den inte skulle hoppa och skaka loss. Till slut hade jag den vid mina fötter. In i det sista försökte den rusa, nu försökte den fly in under bryggan. Utan håv eller krok hade jag bara att lyfta upp den på bryggan och hoppas att kroken skulle sitta ordentligt. När den landat på trätrallen fortsatte den sprattla vilt. Jag gick ned på knä, tog ett stadigt tag om öringen med vänster hand, tog fram kniven och slog några kraftiga slag över nacken på fisken med knivens baksida. Fiskelycka!

Jag fortsatte kasta, hade många hugg, men inget så pass att någon mer öring fastnade. Nu är öringen rensad, saltad, invirad i folie och plast och prydligt förvarad i frysen. Hur stor den var? Ganska prick sex hekto. Ingen jättefisk men, som sagt, en stridbar rackare.

Annars så fortsätter jag med slut(?)redigeringen av ”Fat av blå keramik”. Jag faktagranskar, kollar tidpunkter och kronologi så allt blir rätt. Språkgranskar och rättar. Rensar bort upprepningar, övertydligheter och förtydligar där det är otydligt.

Tanken var att textmassan skulle krympas totalt sett. Men det blir tvärtom. Om jag tar bort en sida på ett ställe så tillkommer tre på ett annat ställe. Det handlar om skeenden som varit summariskt torrt berättade. Nu blir de gestaltade och levandegjorda. Men samtidigt inser jag att det troligtvis blir fler genomgångar för att koncentrera språket och att banta texten. Eller ska det få bli en tegelsten? Ett dilemma. Boken skildrar ju faktiskt Ellens hela händelserika liv.

Om ett par veckor ska jag träffa Frank Larsen, författaren till boken ”Gud föder alltid höken”. Han läste mitt omdöme om boken (se lästa böcker) och föreslog ett möte. Ska bli kul att få utbyta lite erfarenheter, författare emellan.

Bokmässan Dalarna

22 mar 2015

Lördagen 21 mars genomfördes Bokmässan Dalarna för första gången. Ett mycket trevligt arrangemang med författare, bokförlag, bibliotek, bokhandel och föreningar som utställare. Det var föredrag av de fyra kända författarna Björn Ranelid, Maria Blom, Sara Stille och Tobias Åkerman i en stor hörsal. Se http://www.bokmassandalarna.se/

Ett trettiotal författare visade sina alster i en utställningslokal vid bord/montrar av varierande storlekar och modeller. Närmare tjugo av författarna utställarna presenterade sig själva och sina böcker för lite mindre grupper åhörare.

Jag var en av sju författare som representerade Dalarnas Författarförbund. Vi disponerade en gemensam utställlningsplats. Vi hade böcker som spände över ett brett register av ämnesområden. Barn och ungdoms böcker, hembygdslitteratur, folkhistoria, biografier, politisk historia och mina två böcker "Vilka vänner kan man lita på?" och "Efter kriget" som kanske bäst klassas som spänningsromaner.

Jag själv vågade inte föranmäla mig till någon presentation. Det gick ju inte att veta hur jag skulle må under dagen. Men jag överdoserade min medicin under dagen så jag höll mig flytande och mådde ganska bra. Johan, min son, var med mig som backup så jag kunde gå undan och ta medicin när jag behövde.

Jag mådde så pass bra under dagen att jag kunde anmäla mig till en direktinsatt 15 minuters presentation av mina böcker för en liten grupp. Jag fick en tid före stängningsdags så de flesta var på väg att packa ihop för att gå därifrån. Men jag fick i alla fall en chans att högläsa första kapitlet ur min bok "Efter kriget". En rätt ruggig historia. Recension av den finns i senaste numret av Dalapennan, Dalarnas Författarförbunds egen skrift. http://www.dalarnasforfattarforbund.se/litteratur/recensioner-i-dalapennan/ Klicka på boken och bläddra bakåt så finner du min bok.

Det strömmade förbi människor hela dagen under den tid mässan pågick, 10-17. Detta trots att mässan uppmärksammats mycket lite i media. Som mest besökare var det i samband med Björn Ranelids och Maria Bloms föreläsningar. Mässan blev som helhet en succé. Förhoppningsvis så blir det ett årligt återkommande evenemang.

De tre som arrangerat hela mässan, Jonas Gustafsson, Mia Bergman och Helene Kolseth, ska ha en stor eloge för sitt initiativ och det arbete de lagt ned för att göta det till ett lyckat evenemang.

Liksom vi ovana utställare, lärde oss hur vi ska göra det bättre nästa gång så gjorde de utställningsansvariga erfarenheter av vad som var bra och vad som kan förbättras.

För mig personligen så har det varit lite pirrigt de senaste dagarna. Men det gick ju bra och det blev en chans att nå ut lite bättre med mina böcker. Det kanske mest trevliga utbytet av mässan var att få möjlighet att gå runt, träffa andra författare och utbyta erfarenheter. Det var allt ifrån debutanter till författare med mångårig erfarenhet och flera utgivna böcker. När man talar med andra som skriver upptäcker man hur mycket som är lika vad gäller skrivandet.

Tyvärr så har mitt officeprogram, med bland annat Word, kraschat i min dator. Annars hade jag lagt ut en blog-text redan i går kväll. Det här skriver jag i notepad, det går ju också.

2015-03-22

Skid VM är över

2 mar 2015

 

Skid-VM är över och man kan pusta ut igen efter ett par veckors fantastisk sportunderhållning. Som den sportnörd jag är har jag följt nästan varje minut av tävlingarna framför TV-n. Ja. Jag vet, jag har missat den enorma stämning som rått på Lugnet. Men det idrottsliga, duellerna, segerrycken, sekunddramatiken följer man bäst framför TV-n. En stor eloge till arrangörerna som fått till så fina tävlingar.

 

Största snackisen under VM:

Northug! Var han är och vad han gör så skapar han rubriker och reaktioner. Både positiva och negativa.

Negativt: I början av VM var uppträdde han ödmjukt och respektfullt mot sin omgivning. Jag trodde han fått sig en läxa efter fyllekörningen och det väntande fängelsestraffet. Men i takt med framgångarna under VM, växte kammen och han började häva ur sig förnedrande omdömen till höger och vänster på samma låga nivå som förr. Ok, till hans försvar ska sägas att det inte kan vara lätt att stå emot alla provokationer journalister utsätter honom för.

Positivt: Som idrottsälskare kan man bara bocka och buga för en stor idrottsman. Han har haft en unik förmåga att kunna växla tempo på en nivå som ingen annan klarar av. Nu tycks han dessutom ha nått en ännu högre nivå. Dessutom, att kunna prestera på en så hög nivå just när det gäller som mest. Vilken fantastisk idrottsutövare. Efter hans alla medaljer under årets skid-VM, måste man utan tvekan placera honom bland de största skid-legender under alla tider.

DN-krönikören Johan Esk, uttrycker det här perfekt i sin krönika.

http://www.dn.se/sport/johan-esk-guld-silver-och-brons-bara-i-ovantad-ordning/?fb_ref=Default

 

Största glädjeämnena:

Jag gör en fem-i-topp lista över svenskar som presterade på en nivå så man blev varm inombords.

 

1    Stina Nilsson,  

Bara 21 år och konkurrerar med yttersta världseliten som den självklaraste sak i världen. En kvinnlig Northug! Taktiskt fulländad. Tar rätt beslut, finner smarta vägar att ta sig fram. Tre silver och ytterst nära att ta ett guld i spurtstrid med självaste Marit Björgen. Lite styrka, distansträning och rutin så kan hon bli en kvinnlig legend.

2   Charlotte Kalla,

Så härligt att se henne prestera på en absolut toppnivå igen. Kalla, Björgen och Johaug är just nu outstanding inom damskidåkningen. Kalla har tränat tillsammans med norskorna och de (norskorna) hävdar att Kalla gett dem mycket liksom att Kalla fått mycket. Det syns tydligt att de tre gläds över varandras framgångar, över nationsgränsen.

Kallas glittrande blick och breda leende, när det går bra, smittar.

3    Johan Olsson,  

Kommer från ingenstans och presterar på absolut högsta nivå. Hur är det möjligt? Med det han presterat i Falun 2015 så placerar han sig bland de allra största genom tiderna inom svensk skidåkning.

4    Sofia Bleckur, 

Kommer som trettioettåring in som debutant i det svenska landslaget. Hon placerar sig inte på hedrande platser bland de 15-20 bästa. Nej, hon kommer in och lägger sig fullständigt respektlöst i täten och krigar om medaljer. Facit: 5:e i skiathlonen, 6:e på 30km och silver efter en fin förstasträcka i stafetten. Imponerande!

5    Maria Rydqvist.

Har presterat bra under hela säsongen 2014-2015. Liksom hon själv blev så blev jag besviken när hon ställdes utanför laget som reserv. När Anna Haag blev sjuk fick hon hoppa in som ersättare. Facit: 4:e plats på 10km, 9:e plats på Skiathlonen och ett silver i stafetten efter en fin tredjesträcka. Hade hon inte oturligt fallit i sin jakt på Marit Björgen, så kunde vad som helst ha inträffat.

 

Största enskilda ögonblick:

Severin Freunds monsterhopp på 143,5 meter under lagtävlingen, i den stora backen, där det är "ohälsosamt" att hoppa längre än 134 m. (= HS Hill Size). Han fick perfekt träff i uthoppet, bra fart, bra höjd och därtill fina vindar. Med den förmåga Freund har att möta vindtrycket och ligga i rätt vinkel i luften så flög han FRÅN backen!!!

Ja han flög, och flög, och flög... och landade där backen nästan helt planat ut. Han klarade inte att hålla emot trycket vid landningen. Knäna vek sig, han sjönk ihop och touchade bakdelen på sina skidor med händerna, innan han lyckades räta upp kroppen och sträcka händerna i luften. I och med att han vidrörde marken räknas det som fall och hoppet gäller inte som backrekord. Men vad gör det, Freund är redan innehavare av backrekordet med 135,5 m. Och hoppet har hos mig för alltid etsat sig fast i minnet.

 

Största prestationen:

Therese Johaugs seger på 30 km klassiskt. Vilken överlägsenhet. Om hon inte redan gör det så kommer hon antagligen att dominera dam-skidåkningen när Marit Björgen slutar. Det är bara spurt och sprintegenskaper som kan förbättras något. Det är där som Kalla och Stina Nilsson fortfarande har en chans.

 

Största missuppfattningen:

Svensk medias bild av skid-VM som ett ”Längd-VM”. Man kallar det för ”Längd-VM” och man presenterar till och med en medaljställning enbart för längdåkningen. Det ger TV-tittare och tidningsläsare intrycket av att längd är det stora och det enda viktiga inom Skid-VM. Det är en fullständigt felaktig bild. I nästan alla länder utom Sverige är backhoppning störst och längdåkningen marginell. Undantagen är Norge och Finland som fortfarande har ett stort intresse även för längdåkning.

Av någon anledning har intresset för backhoppning och nordisk kombination falnat i Sverige. Brist på svenska framgångar, ja visst. Men om det ska förflyta 20 år mellan varje upprustning av den enda kompletta hoppanläggningen i landet till en internationellt gångbar nivå, då blir det svårt att få fram hoppare som kan konkurrera internationellt. På kontinenten är backhoppning den stora grenen. Perfekt som arena- och TV-sport. Det drar till sig stort mediaintresse och stora sponsorpengar. Även i Norge och Finland är backhoppningen stor.

FIS ställde krav på en bred svensk satsning på ungdomsbackhoppning när Sverige tilldelades årets VM. Falun och den sökande organisationskommitten lovade att bygga tre ungdomsbackar på Lugnet, bredvid de stora backarna. De skulle ersätta de fyra ungdomsbackar på Kvarnberget som rivits av säkerhetsskäl efter att ha stått fallfärdiga, men flitigt använda, under många år. Det blev inga ungdomsbackar och nu finns överhuvudtaget ingen rekrytering och ungdomsverksamhet i Falun.

FIS-delegater lovordar arrangemangen i Falun. Man tar tacsamt emot intrycken från längdtävlingarna för att kunna exemplifiera och inspirera tävlingsarrangörer i de stora länderna på kontinenten. Men man noterar även Sveriges bristande intresse för backhoppning och nordisk kombination. I Tyskland har flera mediarepresentanter rapporterat om det totala ointresse för backhoppning som Lråder i Sverige. Lika väl som man försöker uppmuntra icke-nordiska länder att satsa på längdskidåkning (med backhoppningen som dragplåster) så vill man se en svensk satsning på backhoppning. Om så inte sker kan det nog ta mer än 20 år innan Sverige tilldelas ett nytt skid-VM.

 

Bästa supportrarna:

Utan tvekan Norge som i stort antal vallfärdat till Falun för att förgylla VM-festen. Klang och jubel där tusentals glada och trevliga norrmän bidrog till att höja feststämningen.

 

Flesta supportrarna:

Sverige förstås och konstigt vore annars vid ett VM på hemmaplan. Men man förundras och imponeras ändå av det massiva intresse som finns i landet för våra skidhjältar. I tusental strömmade publiken från långt håll till Falun. Det här gav tävlingarna en inramning av sällan skådat slag. De aktiva lovordade stämningen och publiktrycket som lyfte dem uppför bla den fruktade Mördarbacken. Många hävdade att det var publiken som fick dem att prestera.

 

Största fiaskot:

Den norska vallamissen under damernas 10km fristil. Visst missgynnades norskorna av sina sena startnummer när snön började falla. Men Charlotte Kalla startade inte så många minuter före, så det håller inte att skylla på vädret. Ibland är det befriande att se att pengar (90 miljoner) inte alltid garanterar framgång.

 

Bästa TV-bevakning:

TV-sändningarna från längskidspåren hade allt man kunde önska. Man kunde följa nästan varje meter av skidspåren. Man fick lagom mängd mellantider. Varken för mycket eller för lite. Man fick kunnig guidning av SVT-s expert Anders Blomqvist och man fick bra summerande kommentarer och uppföljande intervjuer.

 

Trevligaste TV-bevakning.

VM-magasinet varje kväll i samband med prisutdelningsceremonierna. Programledare Yvette Hermundstad. Bisittare Johanna Ojala och Mathias Fredriksson. Ett mycket trevligt grepp var att SVT byggt upp en studio vägg-i-vägg med NRK-s studio på Stora Torget i Falun. På så vis kunde SVT och NRK ha vissa gemensamma inslag.

 

 

Bokmässa

17 jan 2015

I förrgår kom en inbjudan från Dalarnas författarförbund att delta vid en bokmässa i Falun den 21 mars. Det var ett erbjudande att få ta en plats vid DFFs bokbord. Bokmässan arrangeras på MeetWork med bland annat några inbjudna kända författare. (Björn Ranelid, Tobias Åkerman och Maria Blom.)

I inbjudan stod att ”först till kvarn…” gäller, så jag kontaktade omedelbart Mia Bergman, projektledaren för bokmässan, och anmälde mitt intresse. Det är ju ett utmärkt tillfälle att få göra lite PR för mina böcker ”Vilka vänner kan man lita på?” och ”Efter kriget”.

Det går ut på att stå vid DFF-s bokbord, svara på frågor och presentera mina böcker och möjlighet att sälja till intresserade. Mässan pågår mellan 10-17 lördagen den 21 mars på Bergmästaregatan 2 i Falun. Jättespännande men samtidigt lite skrämmande. Klarar jag att ”fungera” så länge? Det blir väl att lita till mina sprutor.

För säkerhets skull informerade jag i min intresseanmälan om min sjukdom. Så man vet om att jag kanske måste gå ifrån vissa tider för att ”ladda batterierna”. Ska se om jag kan få lite hjälp av någon under dagen. Kristina är upptagen, men Johan kanske…

Vi får se hur det blir. Jag vet ju inte om jag får plats. Hursomhelst så är det något spännande att se fram emot.

Kärleken kan vänta finns på hemsidan

16 dec 2014

Nu ligger hela manuset ”Kärleken kan vänta” på hemsidan. Det är den andra delen i min romansvit som för närvarande består av fem fristående romanmanus. Jag har lagt ut ett till fyra kapitel om dagen på min hemsida. Hoppas du som har hängt med och läst har haft nöje av läsningen. Jag redan börjat ta bort de första kapitlen och kommer så småningom att ta bort manuset helt och hållet från hemsidan.

Har du missat de första kapitlen men vill läsa ändå, så finns nu en pdf-fil som innehåller hela boken. Den kommer att ligga några veckor på hemsidan innan den tas bort. Så passa på! Öppna den och läs om du vill. Du får gärna ladda ner den på din dator. Det bjuder jag på. Men kom ihåg att enligt lagen om upphovsrätt, får du inte kopiera, sprida vidare och/eller använda hela eller delar av texten i kommersiellt syfte.

Nästa skrivprojekt för mig blir ”Fat av blå keramik”. Det är den tredje delen i min romansvit. Den har ”legat till sig” nu i ett par tre år utan att jag varit inne och petat i texten. Det betyder att jag med något friskare blick kan gå igenom och bedöma om manuset ska ges ut i tryckt form, som e-bok eller publiceras på min hemsida som jag gjort med ”Kärleken kan vänta”.

Ifall det håller måttet, dvs min egen kravnivå, så kommer jag att redigera och bearbeta texten. Sedan får vi se om det blir utgivning eller ej. Handlingen och huvudkaraktärerna borde kanske intressera en bredare läskrets än de övriga manusen i sviten. Och boktiteln, ”Fat av blå keramik”, kommer inte att ändras. Så mycket kan jag säga redan nu.

Tiden rusar fram mot julen nu. Dagarna bara rinner iväg. Tur är väl det så vi får lite längre och ljusare dagar igen. Novembermörkret utan snö som lyser upp, håller i sig fastän vi är halvvägs inne i december. Bevisligen så blir man trött och deppig av alltför lite ljus. Något som också hindrar är off-perioderna som kommer mellan medicineringen. Förra veckan fick jag testa en ny medicin. Det är en variant som ska injeceras direkt. Alltså inte gå via magsäck och tarmsystem. När jag har en off-period trycker jag in en dos med sprutan. Det ”kickar igång” kroppen på 10-15 minuter. Så nu har man blivit sprutnarkoman på kuppen. :) Jag har tagit 0-3 doser per dag (snitt 1-2 ggr/dag) och jag gissar att det kommer att bli så. Så här långt verkar det lovande. Man blir mera fri att göra saker om man vet att det finns något som får kroppen att funka.

Nu är ”Efter kriget” tryckt

24 nov 2014

Att boken är tryckt innebär att den är på väg till de som har beställt. Och den kan levereras inom en vecka till dig som beställer nu och framöver.

Till skillnad från mina fyra första manus som utspelar sig huvudsakligen i dalamiljö, så är handlingen i ”Efter kriget” förlagd till Gävle.

Det är sällan jag kan säga att jag är helt nöjd med något jag skrivit. Men om jag säger så här: ”Efter kriget” är det bokmanus jag är mest nöjd med av det jag skrivit.

Det finns så mycket jag har kvar att skriva och så mycket jag skulle vilja skriva om. Men tyvärr så blir skrivandet allt mer en kamp och allt mindre ett nöje. Händerna och fingrarna hänger inte med helt enkelt. Skrivandet tar en oändlig tid. Korta stunder kan det gå ganska bra, när medicinen tar som den ska. Men de stunderna blir allt färre och allt kortare. Vi får se hur det blir framöver.

Nog om det.

Passa på och beställ ”Efter kriget” nu. Upplagan är begränsad.

Den finns på:

https://www.vulkanmedia.se/butik/bocker/efter-kriget-av-kjell-g-erikson/

http://www.bokus.com/bok/9789163770357/efter-kriget/

http://www.adlibris.com/se/bok/efter-kriget-9789163770357

http://cdon.se/b%C3%B6cker/erikson%2c_kjell_g/efter_kriget-30554986

och i Norge:

https://www.tanum.no/_skj%C3%B8nnlitteratur/romaner-utenlandske/efter-kriget-kjell-g-erikson-9789163770357

Dessutom kan du köpa direkt från mig:

http://www.kjellge.com/kopabocker

Efter kriget går nu att beställa

14 nov 2014

Snart kommer min senaste bok ”Efter kriget” från tryckeriet. Redan nu kan man beställa den hos Vulkanmedia och Bokus.

  Efter kriget  

 

 

 

 

 

  

 

Den finns hos dessa nätbutiker:

Vulkanmedia         Efter kriget

Bokus                    Efter kriget

Provtryck av Efter kriget

8 nov 2014

Igår fick jag ett provtryck av ”Efter kriget”. Det ser bra ut och jag har gett klartecken för att trycka. Det kommer att ta några veckor att få den tryckt. Efter ytterligare någon vecka kommer den att finnas ute i handeln.

Jag måste erkänna att det är en rätt skön känsla att hålla den tryckta boken i sin hand.

Den kommer att finnas att köpa på samma sätt som ”Vilka vänner kan man lita på”. Dvs hos Vulkan, Adlibris, Bokus, CDON och direkt från mig själv.

Det är lite otäckt med alla oroshärdar som finns i världen just nu och den stora ström av flyktingar vi har till vårt land. Det gör ju temat i ”Efter kriget” hyperaktuellt. Boken handlar just om posttraumatisk stress som drabbar en person som flyr från ett krigshärjat land.

Jag fortsätter publicera ”Kärleken kan vänta” med en takt av ungefär ett kapitel om dagen. Just nu har jag inga planer på att ge ut den i bokform. Möjligen som e-bok. Vi får se.

Jag hör av mig när jag vet mera om när ”Efter kriget” finns att köpa.

Nu lägger jag ut nästa bok på hemsidan!

23 okt 2014

Den respons jag fick på publiceringen av ”Vilka vänner kan man lita på?” var mer positiv än väntat. Den kom ju dessutom ut som tryckt bok senare under våren. Flera läsare har hört av sig och vill läsa fortsättningen i romansviten som består av fem böcker. Därför kommer jag att lägga ut den andra boken på hemsidan.

karlekenf.jpg

Det här manuset har titeln ”Kärleken kan vänta” med underrubriken ”Boken om Mia”. Det är en omarbetning av det manus som tidigare gick under benämningen ”När tiden finns”. I nuläget finns inga planer på att ge ut detta manus i bokform, men vi får se vad som händer i framtiden.

De första två kapitlen finns redan utlagda. Du finner dem under länken Mina böcker/Kärleken kan vänta. Du kommer direkt till första kapitlet via länken till: Kapitel 1.

Jag kommer att lägga ut i en takt om ungefär ett kapitel om dagen.

Design och layoututformning pågår för fullt av ”Efter kriget”. Jag räknar med att det ska gå till tryck om två tre veckor.

Efter kriget

21 okt 2014

dennisframsida4.jpg

I slutet av förra veckan skickade jag in manus för ”Efter kriget” till Vulkan förlag. Formgivning och design pågår för bokomslag och inlaga. Efter provtryck, granskning och godkännande går manuset iväg till tryck. Det bör ske inom ett par veckor. Om ytterligare några veckor, gissningsvis under december ska boken finnas tillgänglig på samma sätt som ”Vilka vänner kan man lita på?”.

Spännande!

Efter kriget är en omarbetning av ”Vem är du Dennis?” Ett manus som jag skrev för fyra fem år sedan. Det handlar om en Bosnisk flykting, Dennis, som kommer till Sverige. På ytan lever han ett helt normalt liv. Han lär sig snabbt svenska, utbildar sig, får anställning som väktare, blir svenskt medborgare och träffar Lisa. De flyttar samman, får barn och planerar ett liv tillsammans.

Under den harmoniska fasaden visar det sig däremot snart att Dennis bär på minnen av kriget. Han lider av svåra post traumatiska syndrom efter sina upplevelser av krigets fasor under balkankrigen på 90-talet. Hans besvär yttrar sig i ständigt återkommande mardrömmar som han vaknar av var och varannan natt. Hans sambo Lisa och deras barn skräms av Dennis skrik om nätterna. Så småningom tar sig Dennis trauma uttryck även på andra sätt…

Manuset ”Vem är du Dennis” nådde en finalplats i en manustävling anordnad av Telegram förlag för fyra år sedan. Efter bearbetning har manuset fått titeln ”Efter kriget”. Jag tycker själv att det här är mitt bästa manus och är värt en utgivning.

Det är den femte delen i min romansvit, men samtliga delar är fristående och kan läsas i valfri ordning. Jag kommer dock att ge följarna av min hemsida och mina vänner på facebook möjlighet att läsa del två tre och fyra, på annat sätt. Hur? Det återkommer jag till senare med info om på min hemsida.

Jag kommer också att informera mera om utgivningen av ”Efter kriget” när det blir dags.

Drömmar

8 okt 2014

Idag ville jag inte vakna när medicinklockan ringde klockan åtta. Normalt brukar det vara tvärtom. Jag vaknar vanligtvis vid femtiden, i bästa fall sex halvsju, av stelhet, kramper eller att ett ben skakar okontrollerat. Ibland ligger jag kvar någon halvtimme och inväntar anständig tid att stiga upp. För det mesta stiger jag upp direkt. Det är faktiskt skönare att vara uppe när kramper, skakningar eller ”frysningarna” kommer. Just ”frysningarna” är faktiskt jätteläskiga när de kommer medan man ligger i sängen. Man får nästan för sig att man blivit totalförlamad och att man aldrig mera ska kunna röra på kroppen. Nej, natten med orolig sömn, är faktiskt min värsta tid på dygnet.

Utom idag.

Jag var mitt inne i en dröm, rätt så skön faktiskt, där jag fått in sista loppet på en travkupong. Jag brukar INTE (=aldrig) spela på travet, så ni behöver inte vara oroliga. Inte för att jag är emot det på något sätt. Det bara är så. Jag har inte spelat på trav sedan jag gick på gymnasiet i Gävle och råkade dela lägenhet med en travhästägande Delsbo-bo.

Men i natt satsade jag. Jag satsade 50 000 på en rad som jag trodde enbart innehöll säkra vinnare. Utan att hunnit kolla förhandsoddsen, räknade jag med att få tillbaka pengarna eller i bästa fall fördubbla dem. Men visst, ett enda missat lopp så var pengarna borta. Hur jag vågade satsa så mycket pengar på något så riskabelt fattar jag inte. Det är inte jag av idag att göra så. Men jag ansåg väl att jag skulle få för mycket i pension enligt de orangea kuverten. ( wink ironi!) Och det här var dessutom en dröm. Då gör man ju lite som man vill.

Först som sist vill jag säga att om någon travexpert läser det här så kanske han/hon säger att så här funkar det inte med spel på trav. Då svarar jag att i natt, i min dröm, funkade det på det här sättet.

Jag satte alltså 50 000 på en enda rad med sex lopp. Eller femtusen rader á 10 kr. Jag vågade naturligtvis inte tala om för den kvinna jag har gemensam ekonomi med att jag satsat så mycket. Jag sa bara att jag hade spelat på en rad med vinnare.

”Bra”, sa hon. ”Bäst du passar på. Du fick ju fisk igår, så du kanske är inne i ett ”tur flyt” just nu.”

Det hör till saken att vi köper en eller ett par trisslotter någon gång ibland. Gissningsvis trodde hon att jag hade satsat något i den storleksordningen. 50 – 100 spänn eller så.

Jag bänkade mig framför teven och följde loppen. Då presenterade man vinnaroddsen som de låg strax innan spelet stängde. Det visade sig att de vinnare jag hade prickat in inte alls var de största favoriterna.

Jag började kallsvettas och gjorde mig beredd på att bli 50 000 fattigare.

Det blev en pärs att följa loppen. Men allteftersom, lopp efter lopp, så föll de största favoriterna och mina hästar vann.

”Hur går det?” ropade min fru utifrån köket när fyra lopp hade gått.

”Bra”, svarade jag. ”Full pott så här långt. Just nu innebär det åtta gånger pengarna.”

Hon försvann ut i trädgården och jag fortsatte följa travloppen.

När min häst vann även det femte loppet, var vinstsumman uppe i 100 kronor per rad.

När det sjätte loppet gick var hustrun tillbaka och satte sig bredvid mig i soffan för att kolla. 

Min häst vann även det sjätte loppet!!!

Vi jublade samtidigt som den kvinnliga travreportern sa att 5002 rader med sex rätt vardera skulle få 1010 kr var.

”En tusenlapp är inte att förakta. Hur många rader satsade du?”

”Femtusen.”

”Va, du är inte klok!”

”Nej antagligen inte.”

”Men tänk om det inte hade gått in. Då hade du förlorat femtusen. Bara för att kunna vinna ettusen. Hur kunde du ta en sån risk?” yell

”Jag satsade 5000 rader á 10 kr. Och vi vann 1010 kr per rad. Det ger 50 050 000 som vinst. Hon tyckte fortfarande att jag tagit en idiotisk risk som satsat 50 000 på ett enda spel. Det tyckte jag med. Men 50 miljoner är inte att förakta. money-mouth

Vi var inne i den diskussionen när medicinklockan väckte mig.

Förstå om jag ville stanna kvar i den drömmen.  

Hur som helst så steg jag upp, tog min medicin och sedan åt jag frukost. Konstaterar att jag mår mycket bättre i förkylningen idag. Att få sova ända till åtta på "förmiddagen" tillhör ovanligheterna. Kanske att det tog knäcken på förkylningen.

Fiskelycka och sköna miljondrömmar är inte så dumt! smile

 

En orolig tid

15 sep 2014

Vaknar idag upp till ett nytt Sverige. Vi har ett valresultat som är en smärre katastrof ur många aspekter. De röda, gröna och blåfärgade partierna har hamnat bakom en stor hink med brun och svart färg. Hur kunde det bli så här? Vi lever i en demokrati och folket har sagt sitt. Men uppenbarligen finns en oro hos svenska folket som de etablerade partierna inte klarat att hantera på ett bra sätt. Har inget emot varken Löfven eller Reinfelt. Reinfelt ska ha full cred för det han gjort under åtta år. Han har drivit en ansvarsfull politik som gett oss rimliga villkor för ett bra liv i vårt land. Jag tror inte Löfven blir sämre. Han står stadigt med båda fötter på jorden och vet hur verkligheten är ute i arbetslivet.  

Nu ter det sig som extremt svårt att få till en rimlig majoritet som kan driva en bra och genomtänkt linje.  I enstaka frågor som tex försvarspolitiken är jag inte ett dugg orolig. Där kommer man att ta ansvar för landet och se till att ha bred majoritet för besluten. Men i andra frågor är splittringen så stor att jag ser risk för stora problem.   Det kan i sämsta fall bli ett hoppande av majoriteter från fråga till fråga. Det kan leda till ”långbänkar”, stora budgetunderskott, börsoro, mm 

Möjligen kan det vara en ljuspunkt att om man kunde välja någon som verkligen kan samarbeta, förhandla och nå resultat i svåra lägen, så kan man knappast finna någon lämpligare person än Löfven. Men det blir en mycket svår uppgift.

Som om inte det skulle vara nog med bekymmer så vaknar jag på måndagsmorgonen och får veta att Rämshyttans Turistgård har brunnit ned i natt. Kl 23:30 i går kväll brann det för fullt. Som det ser ut verkar byggnaden vara totalförstörd. Av mediarapporteringen att döma så var branden under kontroll vid 4-tiden i morse och inga kringliggande byggnader har skadats. Vår stuga ligger ca 50 m från den nedbrunna turistgården, så jag hoppas det stämmer. Jag har varit i Ornäs över helgen och ska till sjukgymnast idag. Kommer att åka ut till stugan direkt efteråt. Man känner sig maktlös när man inte är på plats. Skulle helst vilja åka ut omedelbart.

Det är inte utan sorg man tar emot beskedet att den vackra byggnaden, som nyligen rustats för stora belopp, nu är förstörd.

För tillfället används turistgården och kringliggande lägenheter som asylboende för närmare 200 flyktingar. Vad som händer med dem är just nu oklart. Fick precis, i skrivande stund, höra att det brunnit i ett annat asylboende, i Nybro Småland, i natt.

Vad är det som händer??? Är det, hemska tanke, en samordnad attack av nazistiska organisationer?

Såväl valresultat som bränder på asylboenden ger anledning till oro. 

Recension

19 aug 2014

Idag kom den första recensionen av ”Vilka vänner kan man lita på?”. Bok-recensenten Gunder Andersson avger sitt omdöme om min bok i dagens nummer av Dala Demokraten. Det är en rätt negativ recension av boken. Man kan ju tolka kritiken på många sätt. I ett försök att finna något med substans i kritiken så kan jag instämma i att det finns brister i boken. Något annat har jag inte försökt framhålla heller.

Lite tråkigt bara att recensenten tar till sig en så raljant och nedlåtande attityd. Vissa uttryck får mig att undra om han verkligen har läst boken eller bara ögnat igenom.

Med uttryck som ”häradsbetäckare”, ”gjort på smällen”, ”Oj då så det kan bli”, ”Inte någon särskild lattjo typ”, ”snarare åt träbockshållet”, uttrycker han sitt ogillande. Jag undrar lite vad syftet med denna raljanta ton är. Det är någon slags ”halvslang” från en tid och en plats som för mig verkar ligga långt bort. Är det ett försök att verka ungdomlig, rolig, häftig eller…???  ja inte vet jag.

Nåväl all kritik är bra, även negativ. Det ger ju PR också. Och att överhuvudtaget få en recension i en ansedd tidning är ju positivt i sig. Sedan kan man ju tycka att recensenten kunde ha bemödat sig att ge kritik på en något högre nivå. Konstruktiv kritik tar man ju emot medglädje. Även om den är negativ.

Några brister som påpekas kan jag hålla med om. Men jag tänker inte gå i direkt svaromål mot det han tar upp. Det mesta han skriver är jag medveten om. Bara ett par generella kommentarer…

En del av kritiken kan jag hänföra till att boken redigerats i flera omgångar och till slut har det blivit FÖR mycket. Jag har inte, som etablerade författare, en stab av lektörer och korrekturläsare som justerar texten och rensar bort de värsta grodorna.

Går det att finna något positivt i recensionen? Jag letar efter korn och finner:

  • Det finns ett uttryck som säger: ”Dålig PR är bättre än ingen PR alls”.
  • Jag vet inte vem recensenten är, vilka referenser han har när han sågar mig. Men jag utgår ifrån att han är en van litteraturbedömare. Ett av mina mål när jag skriver är ju att beröra läsaren. Uppenbarligen har jag gjort det i det här fallet eftersom recensenten reagerat så kraftfullt på vad han läst.
  • Recensenten pekar i slutkommentaren på att boken berör ett viktigt ämne och ger en nyttig påminnelse om att skurkarna finns mitt ibland oss. Det är också ett av de mål jag haft med denna bok.

Jag kommer antagligen att fortsätta med mitt skrivande ett tag till.

Recensionen finns att läsa via länken 

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/byggfusk-fiffel-och-knark-i-haltande-debutroman

 

Värme och brandrök

5 aug 2014

Vi har upplevt en fantastisk sommar så här långt. Människor har verkligen kunnat njuta och koppla av under semestern. Kring 30 grader och ännu mer har det varit i över tre veckor nu. Då orkar man inte med så mycket annat än att ta det lugnt, söka lite skugga och få i sig vätska.

Det har varit många lata dagar vid stugan. Jag har stigit upp vid sex-tiden, ätit frukost och läst morgontidningen. Sedan har jag fixat lite med båten eller stugan. Skrivit korta stunder och varvat med ett dopp i sjön 75 meter från stugan för att få ner kroppstemperaturen något. Vattnet i sjön har haft en temperatur på över 25 grader flera dagar.

Vi har haft besök av vänner och släktingar men mest av Johans familj. Barnbarnen är en sprudlande glädjekälla.

De senaste dagarna har det inträffat något som ger lite besk eftersmak till den sköna sommaren. Det brinner en skogsbrand mellan Fagersta och Sala. Den största skogsbranden i Sverige i modern tid. Idag har det brunnit i sex sju dagar. Branden sprider sig okontrollerat i den riktning vinden blåser. Vi har långt till branden, så det borde vara lugnt för vår del. Men röken låg tät över vår stuga i förrgår. Det blev ett spöklikt skymningsljus på eftermiddagen när solen förmörkades av den tjocka stickande röken. Sjön låg kav lugn och man kunde inte se över till motsatta stranden.

Igår vred vinden i en lite mer nordlig riktning och Falun/Borlänge drabbades av röken. Ett svart askregn föll över Falun. Kläder och bilar färgades gråsvarta. Röklukten är stickande och många får svårt att andas. Ändå ligger både vår stuga och Falun/Borlänge ett tiotal mil från branden. Vädret har varit torrt och varmt länge och som ett hån mot de som bekämpar branden. Vi konstaterar att det slås värmerekord både i Falun; 35 grader, och i Sala 34 grader. Här vid vår stuga har det också varit 34 grader som mest. Vindbyar och extrem värme är maximalt gynsamma förhållanden för branden att sprida sig.

Idag varnar man för att befolkningen i Norberg kanske måste evakueras. Ett samhälle på 5000 invånare. Vad händer om branden når Avesta (20 -30000 invånare)? Eller om vinden vänder mot Västerås, (över 100000 invånare), som ligger betydligt närmare branden än Falun/Borlänge?

Det råder lite av domedagsstämning över grannskapet. Man hör inget stoj och skrik från barn som leker nere vid vattnet. Alla talar om branden. En väderfront rör sig sakta över landet mot öster. Man hoppas att fronten ska ge några rejäla skyfall över brandområdet. Meteorologerna tror tyvärr att det endast blir enstaka lokala skurar. Men man kan ju hoppas…

Från allvar till lite trivialiteter i sammanhanget.

Jag kämpar på med nästa bok inför en höstutgivning. Samtidigt kommer det någon då och då och inhandlar ett ex av min första bok. Kul!

Tromsö

24 jul 2014

Puh vilken värme! Termometern visar just nu (Kl 13:00) på +30,5 grader på en nordvästvägg som varit i skugga hela morgonen och förmiddagen.  Men jag klagar inte. Har bara 75 m ned till en härligt svalkande sjö. Det är 24 grader i vattnet så man blir sådär lagom avkyld efter ett dopp om man låter vattnet på huden lufttorka.

Under helgen var jag och Kristina till Tromsö och hälsade på Matilda. Tromsö ligger långt ovanför polcirkeln och det var fortfarande midnattssol hela natten. Även där var det varmt, 25-26 grader. Vi hade hyrbil och hann se mycket under våra dagar däruppe.

Märklig stad. C:a 70000 invånare bor på en avlång ö i en fjord som omges av c:a 1000 m höga fjäll på alla sidor. Man tar sig till ön via antingen en hög och vacker valvbro eller via en tunnel från fastlandet. Såvida man inte flyger eller åker båt förstås. Flygplatsen ligger direkt intill stan med en landningsbana i nordsydlig riktning. Under vår vistelse förtöjde Hurtigruten vid en kaj bara femtiotalet meter från stadens centrum.

Stan är redan rätt stor men växer så det knakar i alla fogar. Det byggs överallt, villor, hyreshus, industrilokaler, utbildnings- och utvecklings centra, vägar, oljehamn och fiskehamn. Det råder och har rått en högkonjunktur i flera år på grund av förväntad utvinning av olja i ishavet.

De ca 1000 m höga fjällen som stupar brant ned mot havsnivån i fjordarna är mäktiga. Vi åkte linbana upp på ett fjäll alldeles invid bron ut mot Tromsön. Utsikten över staden uppifrån fjället var magnifik. Märkligt nog var det mycket varmare uppe på fjället än nere vid havsnivån.

För min egen del gick resan bra. Vi tog till gott om tid för resan, och trots ett par dosglapp, så hann vi med utan problem. Men hade vi inte tagit till i tidsplaneringen hade det blivit stressigt.

Och nu är vi tillbaka på hemmaplan igen. Igår hade vi besök av några bekanta från Uppsala och idag kommer Johan med sin familj. Då blir det fart igen.

Säljer någon bok då och då. Även våra gäster från Uppsala hade läst boken. Allt fler hör av sig med gillande kommentarer. Kul!

 

← Äldre inlägg

<a href="http://www.blogglista.se/"><img src="http://www.blogglista.se/button.php?u=kjelllge" alt="blogglista.se" border="0"></a>

http://www.blogglista.se/blogg/21646