Blogg

  

Har Johaug använt dopigklassade medel?

15 okt 2016

Fakta:

Den anabola steroiden costebol har hittats i blodprov från Terese Johaug i samband med en oanmäld dopingtest på ett snöläger i Italien augusti för det norska längdskidlandslaget

Enligt WADA:s regler har den aktive ett fullt ansvar för vad han/hon stoppar i sig

Enligt samma regelverk ska det nationella förbundet (här det norska) omedelbart stänga av den aktive tills omständigheterna har utretts

Ytterligare regler enligt WADA är att när det handlar om så allvarligt dopingbrott som detta ska den högre ”Straffskalan” tillämpas. I detta fall 2-4 års avstängning.

 

Några påståenden:

Terese Johaug säger att hon är oskyldig och har aldrig medvetet använt något medel som är dopingklassat. Den endaförklaring hon kan ange hur medlet kan finnas i hennes blodprov är att det måste ha funnits i en salva hon fått av landslagsläkaren för att behandla läpparna som bränts av solen.

Det norska landslagets läkare bekräftar hennes uppgifter och tar på sig all skuld. Ett par dagar senare avgår han.

Johaug säger att hon inte kommer att acceptera någon avstängning eftersom hon är oskyldig.

 

Ytterligare fakta:

Den salva som enligt uppgift använts, har köpts i Italien, på den ort där de norska skidåkarna bott under sitt läger.

 

Ytterligare faktorer:

Aino Kajsa Saarinen köper samma salva i samma apotek som Johaugs salva inhandlats för att se vad det är.

Hon konstaterar att det dopingklassade medlet finns med i salvans innehållsdeklaration. Dessutom finns ett MYCKET tydligt rött varningsmärke med texten ”Innehåller dopingklassat preparat, tryckt på tuben.

En norsk journalist gör samma inköp som Saarinen och konstaterar samma som henne. Det är nästan omöjligt att missa varningen på tuben.

 

Frågor:

Hur kunde Johaug och framförallt den norska läkaren missa en så tydlig varning?

Får man överhuvudtaget vara så aningslös?

 

Enligt WADA: Nej

 

Man ställer sig många frågor vad detta handlar om:

Är detta något snabbt hopkommet av Johaug och hennes läkare i efterhand, för att dölja en medveten doping som gjorts under försommaren och som borde ha gått ur kroppen enligt vad som är normalt``?

Varför skulle Johaug dopa sig? Hon var ju outstanding förra säsongen förutom de sista tävlingarna.

.Är det så att framgångarna förblindar?

Är det så att framgången är så underbar att man vill uppleva det igen, och igen...?

Är det en tillfällighet att anabola steroider bygger muskler?

Är det en slump att det är just muskler, i armar och lår, som Johaug behöver för att få ned frekvensen och orka ta ut rörelsen i fristilsåkningen.?

Är det så att Johaug tillsammans med läkaren, förblindad av framgångens sötma, tog en rövare och körde en dos med hård styrketräning och anabola steroider under försommaren med en övertygelse att det skulle hinna försvinna ur kroppen i god tid före nästa säsong?

Är det så att det vi nu bevittnar är plan B so tas till för att dölja en allvarligare dopingförseelse?

Varför ska inte samma regler tillämpas för Johaug som för ryska skidåkare, beträffande strafflängd och avstängning?

 

vi har nog bara sett början i detta fall. Fortsättning följer i media...

 

 

Snickarglädje

8 okt 2016

 

Villan är såld. Kontrakt är skrivet för ett radhus i Borlänge centrum. Nu väntar vi, jag och Kristina, otåligt på inflyttningsdagen. 27 oktober. Köparna började renovera ett par rum redan under i maj. En lång period av "flytt-kaos", med andra ord. Köparna disponerar garaget och vi nyttjar ett rum och ett förrådsutrymme för att deponera flyttkartonger, prylar och möbler under "flyttperioden".

Redan i maj började vi sortera, packa i flyttkartonger, flytta de prylar som skulle vara kvar

Vi avyttrade sådant som vi inte behövde. Sålde det som gick att sälja, till rimlig ansträngning. Skänkte bort, till Emaus och "Ta till vara", sådant som kunde användas och sist men inte minst så blev det många, många turer till Tippen.

Vi skippade midsommarjippot vid stugan. Vi var rätt slut av alla flyttbestyr så det fick bli en mini-variant av midsommarfirandet, med endast Johan, Maria och barnen som gäster.

Sommaren har varit underbar. Kristina, Maria och barnen har solat och badat så de är nöjda. Johan har simmat långturer  själv eller varit ute med något av barnen på sjön med ekan för att fiska. Han har varit mer avslappad och harmonisk än på länge när han kunnat koppla bort tankarna på jobbet och vardagsstressen.

I slutet av augusti blev förrådet klart September inleddes med några sällsynt milda och fina höstdagar. Jag gick och plockade lite bland några ”brädstumpar” utanför det nya förrådet. Kristina satt inomhus, vid köksbordet tillsammans med barnbarnen. De ritade varsin teckning med kritor som fanns i stugan.

Kristina var barnvakt för barnbarnen, Elvira och Tuva, över helgen medan Johan och Maria har var bortbjudna på fest hos några kompisar

Jag gick av och an och plockade upp träbitar och skräp. Tankarna var vid den väntade inflyttningen i radhuset. Kristina kom ut till mig med flickorna tätt efter. Jag gick dem till mötes.

Kristina stannade vid den lilla altanen mot NV där vi har kvällssol sommartid. Hon blickade bort mot viken där kvällssolen brukar speglas i vattnet strax före solnedgången under de ljusa sommarmånaderna, sommartid. Det lilla trädäcket som hon stod på byggde jag till förra sommaren. Redan då hade hon fört på tal att ”nästa sommar är det väl lämpligt att fortsätta utbyggnaden så det blir lite mer yta att vistas på”. Nu tog hon upp det igen.

Läget är onekligen fint. Mellan stugan och den lilla gäststugan, ligger ytan vindskyddad med bra kvällssol och utsikt över en vik av sjön. Jag såg fördelarna och lovade att titta på möjligheterna. Flickorna och Kristina lämnade mig igen och jag fortsatte städa på tomten.

Det dröjde inte lång stund förrän Tuva kom tillbaka till mig, nu ensam. Hon la huvudet på sned och kisade mot mig.

”Farfar, kan inte du bygga altan hela vägen mellan stugan och upp till våran sovstuga.”

"Varför vill du ha en sådan."

"Jo, så man slipper gå i skogen, när man ska gå till stugan och kissa på natten."

Tonläget i Tuvas fråga var nästan identiskt med Kristinas fråga alldeles nyss. Det var en konkret ”beställning” från Lilla Tuva, 4 år. Bäst att inte ge henne alltför stora förhoppningar, tänkte jag. Så jag svarade: .

"Det var ju en bra idé. Jag ska fundera på det. Men det kanske blir svårt"

Till Kristinas och Tuvas önskemål kom mina egna planer på att lägga en gång av trätrall längs hela husväggen för att man  lättare skulle kunna ta sig till förrådet som fanns bakom husknuten.

Jag hade bestämt mig att NTE börja planera någon utökning av altanen mot gäststugan under hösten. Att ha ett halvfärdigt altanbygge vid stugan över vintern, vore inte kul.

I fem timmar höll jag fast vid min föresats att skjuta på altanbygget till nästa sommar. Men tankarna kunde jag inte hejda. Svårigheter är till för att övervinnas. Tre olika krav/önskemål som ska förenas i EN lösning, såg jag som en utmaning. ”Fröet var sått” och vare sig jag ville eller ej så hade processen startat. Tankarna på hur det skulle utformas snurrade runt för högtryck i mitt huvud, samtidigt som jag ville vara social och trevlig mot våra gäster.

När vi hade plockat undan efter middagen och gästerna åkt, tog jag fram penna, papper, gradskiva och linjal. Jag gick ut och mätte in ytan med tumstock och måttband. Sedan skissade jag upp några tänkbara lösningar: Planskiss, tvärsektioner, profilritningar och ett par detaljritningar. På planskissen såg det bra ut, men marken sluttade på ”fel ställen. Det var för flackt för en trappa och/eller för brant för ett svagt sluttande plan av trallvirke. Jag slog ner några stolpar i marken, skruvade fast ”riktbräder” som först hade mätts in i våg med hjälp av ett långt vattenpass. Nu kunde jag mäta nivåskillnaden. 86 cm.

Tuvas och Kristinas önskemål hade sett oskyldigt enkla ut. "Lätt som en plätt" kan man tycka. Men marken var inte slät med jämn lutning. Det fanns grova stenar, en rejält stor björkstubbe och ett par djupa gropar. Jag funderade, mätte och skissade på olika lösningar. Jag vet inte hur många skisser det blev de närmaste dagarna, men till slut fann jag en lösning som jag tyckte var tillräckligt bra.

Då kunde jag räkna på materialbehovet. Det blev några turer till ByggMAX innan allt virke var på plats. Kristina hade börjat jobba efter sommarlovet, så det blev ”ensamarbete” vid stugan. Men Vad gjorde det, nu fick jag hålla på med något som jag tyckte om. Bygga och snickra. Seg och orörlig i kroppen, som jag var, så kom jag inte igång förrän fram emot tio på förmiddagarna. Sedan höll jag på i ett lugnt jämnt tempo tills det började skymma på kvällarna. Åt inget, glömde ta medicindoserna som ska tas varannan timme, tog knappt paus under en hel dag. Kristina kom hem från jobbet på kvällarna och småskällde på mig för att jag inte ätit och fuskat med medicinen.

Nätterna var hemska. Varenda muskel värkte (Parkinson och träningsvärk) Jag snodde runt i sängen som en kålmask för att finna en ställning som var så bekväm att jag kunde somna in några minuter. Ibland var jag så stel (Parkinson) att jag knappt kunde ta mig ur sängen. Ibland vibrerade kroppen (Parkinson) så hela våningssängen skakade. (Parkinson)

Efter natt så kommer dag. Vädret var underbart denna höst. Miljön med den vackra utsikten över sjön var fantastisk och arbetsuppgifterna var roliga med stimulerande inslag av problemlösning och lagom fysiskt, även om min kropp var otränad efter en stillsam sommar.

Jag var lycklig!

Då menar jag inte bara så där ytligt glad. Nej det var en djupare inre lycka jag kände. Jag fick hålla på med något som betydde något för någon. Det kändes som jag gjorde något som skänkte en mening med något i mitt annars så meningslösa liv.

Hursomhelst, efter tre veckor var det klart. Och så här blev det: se bilderna: Det är inget ”proffsjobb”, men det duger. Det är tillräckligt bra för att fylla sin funktion.

 

 

Förråd

27 sep 2016

Villan är såld. Kontrakt är skrivet för ett radhus i Borlänge centrum. Nu väntar vi, otåligt på inflyttningsdagen. 27 oktober.  En lång period av "flytt-kaos"¨har det varit.  

Redan i maj började vi sortera, packa i flyttkartonger, Flytta de prylar som skulle vara kvar

Vi har avyttrat saker som vi inte tror vi behöver. Vi har sålt det som gått att sälja, till rimlig ansträngning. Vi har skänkt bort, till Emaus och "Ta till vara", sådant som kan användas och sist men inte minst så har det blivit många, många turer till Tippen.

Vi skippade midsommarjippot vid stugan. Marias mamma, Karin, jobbade visst och vi var rätt slut av alla flyttbestyr.

Vi har försökt få plats bland alla kartonger och prylar i stugan.

En vecka efter midsommar var vi klara, med vårt. Nu kunde köparna flytta in.

Sommaren har varit helt underbar. Mycket badande och solande vid stugan

 Jag började känna mig lite rastlös och otålig när jag inte hade något byggprojekt att ta mig an. Då kom jag att tänka på förrådsutrymmet. Det är nordvästra hörnet av stugan där vi valde att INTE isolera och göra bostadsutrymme av. Golvytan är bara 4 m2 men takhöjden bortemot 3 till 3,5 m. Jag skissade på några varianter av hyllsystem och valde en.

Sedan var det bara att sätta igång. . Jag hade. Ingen färdig plan, inga krav på färdigställandetidpunkt.

Jag ”tuffade"på därute i den takt jag hade lust med. eller ett par timmar lite då och då, under sommaren. Min skiss justerades något när jag anpassade mig till det material som fanns tillgängligt

Med bra belysning, lysrörsarmatur i taket för 2x151 cm långa lysrör med bra ljuseffekt, en arbetsbänk med bra arbetshöjd och med mest använda verktyg och förbrukningsmaterial på närmaste hyllorna inom bekvämt räckhåll blir det ett bra arbetsutrymme för mindre reparationsarbeten.

Kompletterat med en liten lätt flyttbar stege blir det även ett effektivt nyttjat förrådsutrymme.

Så en dag, för ett par veckor sedan, var det klart. Eller ”nästan klart” som det heter. OK. Lite städning och sortering av hyllorna återstår. Men byggnation och hyllinredning är klart.

Jag har en känsla av att det här kommer att bli ett av mina, kanske det främsta, favoritutrymmena vid stugan.

 

Har utseendet betydelse?

28 maj 2016

Vissa händelser eller utttalanden är det svårt att låta bli att kommentera. Ett sådant fall är Kerstin Weigls påhopp på Isabella Lövins utseende. Kerstin Weigl är politisk kommentator på DN med en egen kolumn på DN-s politiska sidor. Weigl skriver bland annat så här om vice statsminister Isabella Lövin.

"Jag såg häromdagen Lövin tv-intervjuas från Istanbul men uppfattade just inte vad hon sa om FN:s humanitära toppmöte utan försvann i tankar på testarna i pannan, om de är frisyr eller lösslitna ur hårklämman hon brukar ha och när klippte hon sig senast, haft för mycket att göra..? Något som liknade förtvivlan lyste ur hennes blanka ansikte, medan öronsnäckan gled ner gång på gång. Varför slet inte någon fram en hårborste åt ministern före sändning? Och ett läppstift och ett bra mineral­puder."

Jag tycker inte att utseendet överhuvudtaget har sig med saken att göra när man  kommenterar ett politiskt uttalande.

I det här fallet undrar man vad som ligger bakom Weigls utfall. Är det möjligen mindervärdighetdskomplex?

Vad Lövin lyckats med på den korta tid hon varit i media-rampljuset är imponerande. Hon har visat prov på stor vältalighet klokskap och intelligens.  Därför ter sig Weigls påhopp sällsynt klumpigt, ja rentav korkat. Längre än så vill jag helst inte sträcka mig i jämförelse mellan Weigl och Lövin. Men detta är ett extremfall, Weigl tvekar inte  för att utdela "slag under bältet" så det är svårt att undvika att kommentera.


OK, utseende är ett subjektivt begrepp. Man må tycka det Weigl tycker. Men jag tror många instämmer med mig om jag säger att Lövin är snygg, ja rent av vacker, Med sitt lite tuffa utseende och en ovanligt lugn och säker utstrålning, inger hon förtroende.  I jämförelse står sig Weigl slätt även i detta avseende.
Det är den typen av politiker som Lövin, vi behöver för att behålla/återfå  förtroendet för våra folkvalda.


Jag delar inte Lövins och miljöpartiets ståndpunkter i alla stycken och jag har aldrig röstat på miljöpartiet. Men jag kan respektera och högakta kloka människor som står för sina åsikter och kan framföea dem på ett enkelt och övertygande sätt. En sådan persoon var även Maria Wetterstrannd.

Istället för tarvliga ppåhopp a la Weigl så vill jag välkomna Lövin som politiker och önska henne lycka till.

Kjell G Erikson,

Författare

Från analogt ljud till digialt

18 apr 2016

I begynnelsen återgavs ljud i en enda kanal. EN mikrofon för inspelning, en kanal för lagring och en högtalare för att lyssna på ljudet. 

Sedan kom något geni på iden att spela in ljud i två mikrofoner och spara ljudet i två parallella kanaler för att sedan spela upp ljudet i två högtalare. Då blev det stereo. Lyssningsupplevelsen förbättrades påtagligt. Man fick ett djup i ljudbilden som var omöjligt att åstadkomma i ett mono-system.

Allt var anpassat för analog inspelning, lagring och återgivning i högtalarna. Digitalt ljud visste man inte vad det var. LP-skivor i vinyl nyproduceras fortfarande för en liten kundkrets som sakta ökar.

Analoga inspelningar gjordes även på magnetband.  Nackdelen med rullbandspelarna är att montering av rullbanden är krångligt.

Det problemet försvann när kassett-banden kom. Det blev lätt att ta ur och sätta i en bandkassett i kassettbandspelaren.

Det gick även att spela in på flesta kassettbandspelarna. Kassettbanden kunde lagra 30, 60, 90 och 120 minuter inspelat ljud.

Den stora nackdelen med kassettbanden var att ljudkvaliteten försämrades snabbt. De avmagnetiserades när de spelades och när de låg tillsammans med andra kassettband. Kassett-banden hade en glansperiod främst under 70- och 80-talen.

Fortfarande var det vinylskivor som gällde om man ville ha bra ljudkvalitet.

I slutet av 80-talet inleddes den stora förändringen. Det digitala ljudet erövrade världen.

Det som kom först var CD-skivorna. CD = Compact Disc. Idag är det nästan enbart digital musik som gäller. Men övergången har inte varit helt problemfri.

Det som talade FÖR CD-skivorna var det lilla formatet och att de var lätthanterliga jämfört med LP-skivorna. Dessutom rymmer CD-skivan ungefär dubbelt så mycket musik som LP-skivan.

Men det fanns många hinder som bromsade utvecklingen:

  • För at kunna spela upp en CD-skiva måste man köpa en CD-spelare
  • Det gick inte att spela in musik på de första CD-skivorna vilket avskräckte kassettbandsentusiasterna.
  • Hem-datorer (PC)fanns ännu bara i ett fåtal hem
  • De som hade en samling av vinylskivor och en dyr ljudanläggning höll fast vid vinylskivorna och det analoga ljudet
  • CD-skivan kostade mer än dubbelt så mycket som LP-skivorna i konsumentledet

Min egen slutsats är att det var den sista punkten, det höga priset, som blev det största hindret. Det bromsade utvecklingen och övergången till det digitala formatet.

Ny teknik och ny utrustning hade gjort inspelningen enklare och billigare. Kopiering, framställning och distribution blev enklare och billigare. Sammantaget hade produktionskostnaderna blivit LÄGRE för en CD-skiva jämfört med en LP-skiva. Ändå ville man ha mer än dubbelt så mycket betalt för CD-skivan jmf. Med LP-skivan. Varför gjorde man så?

Var det musikproducenternas girighet som styrde?

Jag vill påstå att det var här som musikbranschen sköt sig själva i foten. Jag behöver bara gå till mig själv. Ja var regelbunden köpare av musik. Ingen storkonsument, men jag köpte en LP då och då för att lägga till min musiksamling. En LP kostade 50-90 kronor. En CD kostade ca 120-190 kronor. En smärtgräns på ca 90-100 kronor passerades. Jag slutade helt att köpa musik. (Även LP-skivor).

Det blev ingen CD-spelare heller. Istället avvaktade jag lägre priser, inspelningsbara CD-skivor och program till min PC för att kunna kopiera och bränna lånade skivor.

Många musikköpare blev lite småförbannade och tänkte att ”jag ska minsann inte gå i musikproducenternas ledband och luras att köpa musik till överpriser”.

Nu exploderade utvecklingen av ”gratis-musik”. Ganska snabbt kom inspelningsbara CD-skivor. Program för hembränning av musik i hemdatorerna kom. Nedladdning av musik från nätet ökade snabbt. Man lånade CD-skivor av varandra osv.

Vad som hände var att skivförsäljningen bromsades nästan helt. Musiker och artister fick uppleva att deras marknad, att sälja musik, försvann på kort tid. En marknad som var deras levebröd. Idag är det bara ett fåtal riktigt stora artister som säljer skivor. Musikernas villkor har förändrats drastiskt. På gott och ont. Nu är det live-uppträdande som ger en rimlig inkomst som går att leva av,

 

Vad hade hänt ifall priset på en CD-skiva satts lika med eller lägre än LP-skivan?

Jag vet hur jag hade agerat... Jag hade snabbt skaffat en CD-spelare, fortsatt köpa musik och tyckt att musikförläggarna var ”bussiga” som bjussade på den bonus man fick via mer musik på varje CD jämfört med LP-skivorna. Jag känner flera personer som resonerade likadant som jag.

Nu tror jag att vi kanske hade hamnat där vi är idag i alla fall. Men det hade antagligen tagit längre tid. Musikbranschen hade fått lite tid på sig att anpassa sig till nya villkor. Vem vet? Marknaden hade kanske utvecklats i en helt annan riktning än som det nu blev.

 

Var det bättre förr?

17 apr 2016

Det är så många minnen som är kopplade till ”Min första stereo” och den musik jag har spelat på den. Dessutom finns en utveckling inom musikbranschen från analogt ljud till digitalt som går hand med mina minnen. En utveckling som idag är musik-historia.

Musik har alltid betytt mycket för mig, fastän jag inte spelar något instrument själv. Men som sagt, jag spelar grammofon  smile. J Jag är och har varit lite allätare av musik med några små undantag. Jag lyssnar med behållning till alla musiktyper från smäktande klassisk symfonimusik till tung rå metal-rock.

Idag har jag en musikanläggning som kan återge ljud (och bild/film) med både kraft, kvalitet och naturtrogenhet.

Hjärtat är en Yamaha-förstärkare som set går att pressa ut många Watt i ett surround system. Jag nyttjar idag 5+1 kanaler med en mitthögtalare för mitt-, vänster- och höger kanal. En subwoofer med egen förstärkare för basljudet. Fyra små lådor , två fram och två bak, återger surroundljudet. Alla högtalarna kommer från Audio Pro.

Ljud och bild-källor är en Samsung Digital-TV,en Samsung DVD Recorder, en Yamaha DVD-player, PC via hdmi-koppling och faktiskt, det finns en Phono-ingång på förstärkaren. Det var också anledningen till att jag valde den här modellen.

När jag letade efter förstärkare som hade både analoga och digitala ingångar så hamnade man lätt i prisklass från 25 000 och upppåt 60 000 70 000. Då jag fann en Yamaha-förstärkare för 6000 slog jag till direkt.

Som jag nämnde så har jag haft flera musikanläggningar under årens lopp.

Anskafffat år

1967                    Grundig kassettbandspelare som komplement till ””Min första stereo”: Tandberg

1973                    AKAI- förstärkare, 2x60W

1974-                  BIC-kassettbandsppelare, en kvalitetsspelare med två hhastigheter.

1976                    Pioneer – förstärkare, 2x90W

Årtalen är ungefärliga.

En hobby som jag haft är att bygga högtalare.

Jag har byggt flera modeller:

Slutna lådor, 2 st a ca 60 L, med Bas, mellanregister och diskantelement. för återgivning av hela frekvensomfånget. Elektroniska delningsfilter för att fördela frkvensomfång till resp högtalarelement.

Öppna baslådor ca 80-90 L, för återgivning av Bas med små lådor för mellanregister + diskant.

En öppen låda med mottaktkopplade och fasförskkjutna 12 tum baselement. Sk passiv subwoofer. Kompletterat med små lådor för mellanregister + diskant.

Jag har testat piezo-elektriska element som diskanthögtalare. Fördelen är att delningsfilter inte behövs pga piezo-elementens branta kurva för nedre gräns för  frekvensomfånget.

Jag har byggt baslådor med ”veckade horn” som bestyckats med mottaktkopplade och fasförskjutna 10 tums baselement. Fördelen med sådana lådor är att hornet förstärker och fördjupar basenså att separat basförstärkare blir överflödig. Förutsättning är att hornet är utformat på rätt sätt. Nackdelen med veckade horn är att lådorna blir stora. Mina lådor blev över 200 L.

Men frågan är, hur bra ljud blev det?

Ska jag vara ärlig så har ingen av mina mer eller mindre avancerade hembyggda högtalare gett något speciellt bra ljud ifrån sig. Det har mer varit en hobby, ett intresse som jag odlat, att ägna mig åt högtalarbyggande. Det är väl först nu jag tycker jag har en bra ljudanläggning med mina Audio Pro högtalare. Men även dessa ligger i lågprissegmentet av högtalare. Anses dock prisvärda. Om jag inte fått bra ljud av mitt experimentbyggande av högtalare så har jag haft kul. Och lite har jag lärt mig på vägen.

När Kristina, med all rätt, började klaga på mina stora högtalarlådor, Insåg jag själv att det var dags att tänka om. Det blev två små svarta AudioPro-lådor, ca 2x2x1,5 dm   (=5 L) för mellanregister och diskant. Basen fick en AudioPro subwoofer hantera.

När det skulle bli surround-ljud var det bara att komplettera med två likadana små svarta AudioPro-lådor och en mitthögtalare.

Ljudet?

Det är mycket rent och kraftfullt surroundljud. Filmer med bra inspelat 1+5-kanal-lkjud, ger filmupplevelsen ytterligare en dimension.

Jag har spelat mina gamla favoriter genom Yamaha-anläggningen. Nästan all gammal musik finns ju lätt åtkomlig på nätet, konverterat till bra kvalitet digitalt. Jag har dessutom spelat vinyl-skivorna med skivspelaren kopplad tiill phono-ingången i Yamaha-förstärkaren.

Ljudet blir mycket bra, både rent ochh krafullt. En kraft som vida överstiger vad min gamla Tandberg kan prestera.

Men…

Det är någonting som försvinner. Jag har svårt att sättta fingret på det. Jag menar inte knastret och jag menar inte heller den nostalgiska känslan av att höra exakt samma ljud som jag hörde för femtio år sedan.

Min teori är den här:

Jag tror det är något med de musikinstrument som användes då och de förstärkare som användes. Ljudet blev råare, lite vassare och inte så perfekt. Musiken var anpassad utifrån den utrustning som fanns då.

Så som Jimi Hendrix och Ginger Baker mfl kunde få gitarrerna att ”yla” tror jag knappt är möjligt med dagens -micar och förstärkare.

På motsvarande sätt tror jag att dagens elektroniska samplade musik gör sig bäst i moderna förstärkare för digitalt ljud. Förmodligen skulle en vinylplatta och en analog-förstärkare inte klara av den enorma dynamik som är möjlig pga digital teknik.

Så jag tror fortfarande INTE att allt var bättre förr.

Men det hindrar ju inte att man kan imponeras av vad en 50 år gammal stereo kan åstadkomma.

2016-04-17

 

Min första stereo

16 apr 2016

När jag var 16-17 år köpte jag min första ”riktiga” musikanläggning. Stereoanläggning hette det.

Sedan des har jag haft flera mer eller mindre avancerade ”ljudmaskiner”

De flesta har jag förbrukat och kastat på tippen, utom min första Stereo-anläggning.

I samband med storröjning hittar jag min gamla Stereo inskuffad i ett hörn. Jag tar fram den gamla Tandbergrecievern, philips-skivspelaren och de två teakfanerhögtalarna av märket Tandberg. Kopplar in alla delar, lägger på en vinyl-LP av Led Zeppelin och drar utt ljudvolymen. Ljudet är bra, fantastiskt bra! Kanske inte tekniskt fullndat, men ljudet har en ”maffighet” (jag finner inget bättre ord) som jag inte kan påminna mig att jag hört via digital ljudåtergivning.

Jag lyssnar till Zeppelinarna och hänförs. Med tårar i ögonen förflyttas jag hisnande femtio år tillbaka i tiden. Man kunde få det bra förr också.

Min gamla stereo har jag behållit under alla dessa år. Ja utom en kort period då lillasyster Birgitta ägde den. Hon fick köpa dem för ett symboliskt belopp och jag köpte tillbaka den för samma symboliska belopp när hon ansåg att den var omodern. Det återköpet ångrar jag INTE.

50 år gammal och så väl fungerande, ja jag häpnar. Tänk om man hade varit så välbehållen när man var femtio!

2016-04-16

"Hedersrelaterat våld"

9 mar 2016

Det här ämnet har jag bloggat om förut. Men jag blir så upprörd när jag hör begreppet ”hedersrelaterat våld” att jag inte kan låta bli att ta upp det igen.

Jag sitter vid datorn och roar mig en stund med ett strategispel. I bakgrunden hör ja TV-n som är på med låg ljudvolym. Det är programmet ”Malou efter tio” och man pratar om ”hedersrelaterade brott”.

Först intervjuas en kvinna från Iran som fått sitt ansikte förstört av syra som hennes äkta man kastat mot henne. Därefter kommer en kvinnlig advokat som arbetar som målsägarbiträde för kvinnor som utsätts för våld i hemmet. Hon berättar om ett arbete som bedrivs för att förmå regering och riksdag att förtydliga och skärpa lagstiftningen för brottslighet som faller under begreppet ”hedersrelaterat våld”. Jag ryser till och lyssnar mer skärpt när jag hör ad man talar om.

Varför blir jag så upprörd över det här ämnet?

För det första så känner jag en djup avsky för de beteenden och handlingar som utförs inom ramen för detta begrepp. För det andra så blir jag upprörd över uttrycket som sådant. Uttrycket sänder helt fel signaler till de som utför handlingarna.

De flesta i vårt land har växt upp i en kultur där vi lärt oss att högakta och respektera individens frihet, jämlikhet mellan könen och människors lika värde. Vi har tagit del av debatterna i media och tar starkt avstånd från denna typ av kriminalitet.

Men det kommer allt fler människor till vårt land som levt under helt andra villkor. Många kommer från totalitära diktaturer, oftast med religiösa bokstavstrogna bibel- eller koran-tolkare som har helt andra synsätt än vad vi har i vår kultur och i vårt samhälle. Dessa konstateranden är inget försvar för våld mot kvinnor, snarare en förklaring. Dock ska vi se upp med att slå oss för bröstet alltför mycket. Våld mot kvinnor är tyvärr alltför vanligt även i vårt upplysta (?) samhälle. Och då syftar jag på oss så kallade ”ursvenskar”. Dessutom är det inte många år sedan tvångsgiften och ”resonemangsäktensap” var vanligt förekommande .

Vad menar jag då med att uttrycket ”hedersrelaterat våld” sänder fel signaler?

Jag förstår överhuvudtaget inte hur man kan sortera in en mängd fullkomligt vidriga och avskyvärda handlingar under begreppet heder. Uttrycket heder är för mig något positivt och eftersträvansvärt. Vi har uttryck som ”hedersman”, ”all heder åt honom/henne”, ”hedersam förlust”, ”han/hon hedrades med ett speciellt omnämnande” och så vidare. Det syftar på att man gjort något bra! Trodde jag…

Men… genom att benämna viss typ av våld mot kvinnor som ”hedersrelaterat” så hävdar jag att man ger ett försvar och ett argument för de handlingar man vill motarbeta.

Vi tar ett exempel:

En ung kvinna, Magdalena, 16 år, går sitt första år på gymnasiet i en medelstor svensk stad. Magdalena kommer från ett land i mellanöstern och kom till Sverige för tolv år sedan när familjen flydde undan förföljelse av vissa grupper i samband med en politisk konflikt i hemlandet.

Fadern har inte lyckats få något stadigvarande jobb. Han mår dåligt, går mest hemma och drömmer om gamla tider och hoppas en dag kunna återvända till hemlandet. Trots tolv år i Sverige har han svårt med det svenska språket.

Fadern planerar ett bröllop för dottern med en avlägsen 35 årig släkting. Dottern vägrar och hotar med att fly från hemmet om fadern förverkligar sin planer. Då rinner sinnet på fadern och han misshandlar dottern svårt. För att inte skador och blåmärken ska upptäckas låser han in dottern i två veckor.

Så fort dottern kommer ut från sitt fängelse går hon raka spåret till polisen och anmäler fadern. I väntan på rättegång ser fadern en tidningsartikel om fallet Magdalena. Man kallar brottet för ”hedersrelaterat våld”.

”Till och med svenskarna förstår att jag måste upprätthålla familjens heder”, tänker fadern. Visserligen är det olagligt att misshandla någon, det förstår han. Men ibland är det viktigare att försvara familjehedern än att strikt följa alla lagar. Han har handlat rätt, tänker han, inte utan stolthet. ”Klart att jag/vi måste upprätthålla familjens heder. Vad ska släkt och vänner annars tycka om mig/oss. Familjehedern är mer värd än de konstiga svenska lagarna.”

 

 

Tyvärr så kan jag inte finna något hedervärt i det beskrivna fallet. Bara ett uselt, skamligt beteende. Att kalla det ”Hedersrelaterat våld” har en konserverande effekt.

Att benämna det hedersrelaterat är att ta till sig förövarnas språkbruk.

Heder är för mig ett fint och positivt uttryck.

Jag har ingen universallösning på vad man borde benämna det, men jag tycker att ”Skamrelaterat familjevåld” är ett betydligt mer beskrivande.

Jag är övertygad om att förövarna skäms för vad de har gjort och vad de gör. Först skäms de inför släkt och vänner att de inte lyckats uppfostra sina barn enligt gamla seder och traditioner. När de begått sitt/sina brottsliga handlingar och blir åtalade får de inblick i helt andra normer och synsätt på vad mänskliga rättigheter betyder, kvinnors och mäns lika rättigheter mm. Finns det den minsta intelligenta förmåga att analysera och reflektera så kommer dessa män att skämmas för vad de gjort. Men då är skadan redan skedd! I de fall en dotter har mördats är skadan dessutom irreparabel.

Begreppet ”Skamrelaterat familjevåld” tror jag skulle sända mycket tydligare signaler till förövarna. Om bara en enda fader (moder), broder, make eller annan familjeföreträdare skulle reflektera, skämmas och förstå så att de ändrar sitt beteende så att de förändrar sitt beteende INNAN något allvarligt brott begås, så vore det värt mödan att undvika det nu använda begreppet.

Skrivkramp?

21 jan 2016

Om du följer min blogg har säkert noterat att det är långt mellan mina inlägg just nu. Orsakerna är flera. De flesta kan sorteras in under huvudrubriken Parkinson.

Parkinsons sjukdom är ju en kronisk sjukdom som förvärras med tiden. Först och främst så ska jag tillstå att jag mår ganska bra. Försämringen fortgår, men det går, tack och lov, ganska långsamt. Jag har genom kontakt med min läkare, successivt ökat medicinintaget och håller p så vis sjukdomen i schack. Idag är jag uppe i åtta medicindoser om dagen, från uppstigning ca kl 6:00 till säng gående ca 23:00. Dosernas innehåll varierar under dygnet.

Trots denna täta medicinering så får jag mina OFF-perioder, minst en om dagen. Under dessa kan jag inte göra speciellt mycket. OFF-perioderna blir allt flera, längre och djupare med tiden. Under dessa perioder kan jag inte utföra speciellt många sysslor. Som sämst, under de svåraste OFF-perioderna kan jag knappt röra mig alls. Då hamnar jag sittande i en stol/fåtölj eller liggande med svår hjärtklappning och andnöd.

OFF-perioderna kommer om jag missar att ta min medicin, vilket är lätt hänt eftersom medicinen ska tas så ofta. De kommer även om jag jobbar intensivt med någon fysiskt eller koncentrationskrävande syssla. Så länge jag håller igång och är uppe i varv så går det bra. Men när jag slutar kommer förlamningen som en klubba. Om jag sovit dåligt eller är hängig och matt i kroppen av någon anledning så kommer OFF-perioderna lättare. Alkohol har också visat sig vara negativt. Ett halvt glas vin kan gå bra. Men redan vid ett glas eller mera så hamnar jag alldeles obönhörligt i ett OFF-tillstånd.

OFF-tillstånden kan komma plötsligt, utan förvarning. Om jag ska göra något inplanerat som kräver att jag fungerar, så kan jag förebygga med att överdosera något.

Men mellan OFF-perioderna, fungerar det mesta. Allt går lite trögare, men utåt sett märks inte mycket för den som inte känner till mitt tillstånd. Trots det negativa så är ON-perioderna fortfarande längre än OFF-perioderna.

Så summan av det hela är att jag lever ett ganska bra liv som pensionär. Jag kan skriva under mina ON-perioder, men det tar tid. Inte att skriva och trycka på tangenterna. Men det blir så förbaskat många feltryckningar så att jag måste gå tillbaka och rätta texten hela tiden. Det leder till att jag tappar flytet i skrivandet och totalt sett får jag inte fram särskilt mycket text de stunder jag sätter mig för att skriva.

Det tar alltså längre och längre tid att skriva. I början av förra året, 2015, hade jag ett mål att ge ut boken om Ellen, som går under arbetsnamnet ”Krukmakerskan från Österlen”, under hösten 2015. Det målet har alltså, med råge, spruckit för länge sedan. Just nu vill jag inte sätta något annat mål än att jag ska bli klar med boken. Utan något tidsmål.

En annan sak som upptagit min tid under sommaren och hösten är förberedande av flytt från huset i Ornäs till ett radhus centralt i Borlänge. Både villa och fritidshus har visat sig bli för mycket för mig och Kristina. Vi sökte och fann ett alternativ till villa och villatomt i ett nybyggt område med lägenheter och radhus i en gammal skola, Mjälgaskolan, som byggs om till bostäder. Vi ställde oss i kö och blev tilldelade ett radhus. Inget bindande kontrakt har ännu tecknats så inget är definitivt än så länge.

Ursprungsplanen var att bostäderna skulle bli klara augusti 2016. Vi började därför förbereda flytten, förra hösten, 2015. Det är mycket att röja upp efter trettiofem år i samma villa. Puh. Vi kom dessutom överens med Johan och hans familj att de skulle överta villan i Ornäs redan under sommaren 2016 för att Elvira skulle komma in på förskolan i Ornäs till hösten 2016. Det kommer att bli dubbelboende för oss och Johan med familj under några månader. Men med lite god vilja ska det väl gå.

Tidpunkten för färdigställande av vårt radhus är tyvärr framflyttad till november 2016. Lite störande faktiskt. Men vi får väl bo i fritidshuset under en längre period än vi tänkt från början.

Det är m.a.o. många saker som stör skrivandet.

Trögheten i skrivandet, gör att jag av naturliga skäl, prioriterar skrivandet (författandet) framför att skriva om skrivandet (bloggandet).

Nu kan jag inte skriva mer för tillfället. Stelheten kommer smygande, måste medicinera. Får återkomma senar under dagen, när jag r ON igen…

Nu har det gått ett par timmar. Efter lite medicin och ett par koppar kaffe så kan jag skriva ett par rader igen.

2016-01-21

 

 

Kanelbullar

14 okt 2015

Hoppsan jag missade visst kanelbullens dag med någon vecka. Nåja, bättre sent än aldrig heter det väl. Nu finns i alla fall kanelbullar ett tag framöver. Någon som är sugen på en fika? Välkommen in och smaka på färska bullar.

Att baka är en av mina favoritsysselsättningar. Vet inte varför, det bara är så. Är jag lite nere så blir jag alltid på bra humör om jag bakar. Det är väl någon sorts terapi kanske och skapandets helande kraft. Chokladkakan nere till höger bakade jag igår. Bullarna alldeles nyss. I morgon får det nog bli lite matbröd.

Tillbringar några härliga dagar i stugan den här veckan. Går promenader i näromgivningarna och tar in det vackra naturen har att bjuda på. Det är sådana där fina höstdagar med klar och lite kylig luft. De lövträd som ännu inte klätt av sig sommarskruden gnistrar i glödande röda, orange och gula färger. Är det så här får det gärna vara höst för min del. Men snart kommer väl de där gråtrista regniga och stormiga höstdagarna också. Det gäller att passa på och njuta. Nej nu ska jag sätta mig i solen på verandan och njuta av en kopp kaffe med kanelbulle.

/kanelbullar0438.jpg

 

 

 

 

 

 

Värmeåtervinning och ren luft

2 okt 2015

I tisdags hade jag besök av en kille från ”Fart och fläkt” i Leksand. Kul firmanamn, eller hur!? Han installerade nytt spjällhus till vår värmeväxlare.

För ca 25 år sedan monterade vi in en värmeväxlare som tog tillvara värmen i frånluften. Det gav en energibesparing med uppemot 30%. Svårt att säga en exakt siffra eftersom vintermedeltemperaturen varierar från år till år. Dessutom varierar förbrukningen av hushållsel över tiden. Men vi var nere i 15 000 till 20 000 kWh per år, från att tidigare haft 24 000 till 28 000 per år. Det säger ju sig självt att med enbart från-luft ventilation så fläktar man ut stora mängder varm luft (= stor mängd värmeenergi). På köpet fick vi en jämnare inomhustemperatur. Inget kalldrag vid fönster, efter golven och vid de hål och springor som luften kunde ”läcka in” genom.

Ett aktiv ventilationssystem handlar inte bara om lufttemperaturer. I och med värmeåtervinningen så kunde vi även öka ventilationen. Inomhusluften blev fräschare och mer behaglig att andas. Dessutom passerar såväl från-luft som till-luft genom luftfilter som fångar upp obehagliga småpartiklar.

När vi hade haft luftvärmeväxlaren i 8-10 år började den krångla. Det var spjällmotorn som inte längre orkade vippa luftspjället som den skulle. Vid inspektion kunde jag konstatera att kuggdreven till växeln som satt mellan spjällmotorn och ”vippspjället” hade slitits hårt. Till slut gav spjällmotorn upp helt. Jag sökte firman som hade installerat anläggningen. Den hade konkursat och nu fanns inte längre någon leverantör som kunde leverera reservdelar.

Ventilation måste man ha i ett hus. Jag stängde till-lufts fläkt, körde enbart frånluftsfläkten. Så gick det under ett par tre år. Samtidigt fortsatte jag söka efter någon som kunde leverera reservdelar till vår anläggning. På en annan Vent-firma hittade jag en kille som hade varit anställd hos den konkursade firman. Han hade installerat många X-well anläggningar och han kände till en finmekanisk verkstad i Bjursås som tillverkat just den växel som fanns mellan spjällmotorn och ”vippspjället”.

Jag skruvade loss växellådan och for till Bjursås. Inne på verkstaden möttes jag av flera igenkännande nickningar när jag visade upp spjällväxeln. Efter ett par veckor hade jag en ny spjällväxel. Med den på plats var anläggningen som ny igen. Inomhusluften blev bättre och temperaturen blev jämnare och mer behaglig.

Men glädjen varade inte länge den här gången. Efter 2-3 år var det helstopp igen. Den här gången var det INTE spjällmotorn det var fel på. Kanske var det vipp-bladets gummitätning som hade hårdnat med tiden. Vad vet jag? Jag lyckades i alla fall inte finna någon som kunde leverera reservdelar. Värmeväxlaren var åter ur funktion. Energiförbrukningen steg, luften blev sämre igen. Tiden gick och vi fann ingen lösning. Vi tog in offerter från ett par lokala Vent-firmor. Det enda de kunde leverera var nya kompletta system som skulle kosta bortemot 100 000 SEK.

Det gick några år utan värmeåtervinning av frånluften. Tills jag av en tillfällighet råkade upptäcka att en firma, ”Kantherm”, i Spånga som fortfarande reparerade, underhöll och bytte ut delar till ”Rexovent” - en konkurrent till X-well vars värmeväxlare bygger på samma princip som X-well. Jag gick in på "Kantherms" hemsida och upptäckte att man hade tagit fram ett utbytes-vippspjäll även till ”X-well”. Jippiii!

Jag ringde Kantherm på direkten.

Jodå, visst kunde man ta fram ett vippspjäll till en X-well anläggning. Jag frågade givetvis vilken hållbarhet det nya spjället hade och fick veta att det var byggt på ett annat sätt, med enklare teknik, färre rörliga delar och mycket längre hållbarhet. Men man åtog sig inte jobb ända uppe i Dalarna. Och någon återförsäljare i Falun-Borlänge hade man inte.

”Men det här spjällhuset kan du väl montera själv", sa Kantherm-killen. Nåja, jag kan mycket men elinstallation av fläktar, spjällmotor, och anslutning tätning av skarvar och injustering av anläggningen åtar jag mig inte.

”Finns det ingen i Dalarna som levererar Kantherm anläggningar?”

”Inte i Falun-Borlänge, men i Leksand finns en firma som hette ”Fart o Fläkt”. Den firman hade Kantherm haft visst samarbete med.

”Fart och Fläkt” kontaktades. De tog hem ett vippspjäll från Kantherm och var här i förrgår och installerade och justerade in anläggningen. Redan efter två tre dagar känns luften bättre. Badrum, toaletter och grovkök känns betydligt fräschare. Fuktigheten ventileras ut mycket snabbare. Inomhustemperaturen är högre och mer behaglig att vistas i. Den muskelstelhet jag har om morgnarna, på grund av min Parkinsonsjukdom, blir inte lika allvarlig.

Att luften filtreras gör den också renare. Den mängd virus och bakterier som flyger runt i rummen tillsammans med dammpartiklarna minskar radikalt. Egentligen borde alla bostäder utrustas med värmeåtervinning av frånluften. Eller åtminstone luftrenare med filter. Men viljan och motivationen blir så mycket större om man dessutom kan tjäna pengar på det. Jag rekommenderar varmt en frånluftsvärmeväxlare. Det finns några ventilationsföretag som har web-sidor med bra urval av värmeväxlare. En av de bättre söksidorna är https://luftmiljobutiken.se/. Där kan du i lugn och ro bläddra runt bland luftrenare, värmeväxlare och ventilationssystem för att finna den lösning som passar dig bäst.

Lycka till!

 

Nyopererad

25 aug 2015

Äntligen har jag fått operera mitt ljumskbråck!

Efter flera års väntan, efter att den första remissen skrevs ut, fick jag komma in för operation. Kom in på kirurgen kl sju i morse, somnade in kl åtta på operationsbordet. Vaknade kl nio. Låg en och en halv timme på ”uppvakningen”.

Operationen hade tagit bara en halvtimme och hade gått bra. Fick instruktioner och förhållningsorder att ta det mycket lugnt en vecka och undvika hård ansträngning och tunga lyft i två veckor. Sedan fick jag fika med kaffe, juice och tre smörgåsar. Jättegott efter ett dygns fasta. Ringde till Maria kl elva. Blev hämtad av henne och barnbarnen strax före tolv.

Under eftermiddagen satt bedövning och narkos fortfarande i så jag var lite ”groggy” när jag följde Abeba Aregawis finallopp i friidrotts-VM.

Nu ska jag äntligen kunna röra mig i skog och mark utan besvär, när jag inte har mina ”off”-perioder.

Efter kriget som e-bok

23 aug 2015

”Efter kriget” finns nu även som e-bok i de flesta web-butiker som säljer böcker.

Största fördelen med e-böcker är att de blir billigare att framställa och distribuera. Därför blir det ett lägre slutpris för köparen.

Att läsa böcker i dator blir allt vanligare. I datorn kan du anpassa texten i vissa avseenden. I en vanlig PC kan du till exempel anpassa sid- och textstorlek. Du kan alltså visa ett helt bokuppslag - två sidor eller flera – samtidigt.

Läsplattor blir allt vanligare. Den största fördel är formatet, som en tunn bok i A5-format. Vilket gör att den är lätt att ta med sig. Dessutom är texten anpassbar i vissa avseenden. Kontrast, textstorlek, font mm. Det gör att texten blir mycket lättläst.

Personligen är jag ännu lite konservativ i mitt bokläsande och vill helst hålla en pappersbok i handen när jag läser. Men det kanske bara är en vanesak.

 

"Efter kriget" är fiction. Det har inte hänt. Den är författarens, det vill säga min egen spekulation i vad som skulle kunna hända ifall en person inte får den hjälp de behöver för att bearbeta sina upplevelser.

Boken är INTE avsedd som ett inlägg i debatten om minskad eller ökad invandring. Även om temat är kusligt aktuellt just nu med tanke på den stora ström av asylsökande vi har till Sverige och hela EU-området. Många av de som kommer har flytt från krigshärjade områden i Syrien, Eritrea med flera områden. De har i många fall fått bevittna och utstå, för oss svenskar, ofattbara hemskheter. Det är upplevelser som gett upphov till skador som oftast inte syns utanpå men som de får lida av resten av livet. 

Samtidigt så är de flesta, unga och i arbetsför ålder. Många är välutbildade, ambitiösa och vill inget hellre än att komma ut i samhället, att få ett arbete och att kunna bygga sig en tillvaro i sitt nya hemland. För de flesta är det en förhållandevis liten insats som behövs för att introduceras i vårt samhälle. Först och främst behöver de lära sig språket. För många är det allt som behövs.

Så som den svenska befolkningens åldersfördelning ser ut idag så har vi allt fler ålderspensionärer och de unga kommer ut i arbetslivet i allt högre ålder. Det betyder att allt färre betalar för samhällstjänster som allt fler ska nyttja. Det är en ekvation som inte går ihop! Om inget drastiskt sker så är vårt hela trygghetssystem i farozonen.

Just därför ska vi vara ödmjuka och tacksamma mot de människor som vill komma till vårt land och skapa sig en tillvaro tillsammans med oss. Det kan bli räddningen för hela vårt trygghetssystem!

Vill du inte tänka på politik så kan du läsa boken som en spänningsroman.

E-bok eller vanlig? Passa på att köpa ”Efter kriget”.

 

 

Sveriges vackraste bokomslag

29 maj 2015

Av en ren tillfällighet kom jag in på en web-sida som hade utsett Sveriges vackraste bokomslag.

Till min glädje och förvåning upptäcker jag att min bok ”Efter kriget” på en lista, utan inbördes rangordning, över de tio bokomslag som man funnit ha vackrast bokomslag av böcker utgivna under 2014 i Sverige.

De vackraste svenska bokomslagen 2014/

Det står "Formgivare okänd." Så jag fick lov att avslöja att det är jag som är formgivare, inte bara för textinnehållet, utan även för bokomslaget.

Vilken kul grej! Tänk om någon kunde tycka likadant om innehållet också.


Efter kriget

2015-05-29

Vilken öringsvecka!

28 maj 2015

Idag hade jag tänkt låta bli fisket. Frysen är full och jag tänkte baka matbröd också. Ska inte hem till Ornäs förrän i morgon.

Men det gick inte att låta bli spöet. Suget efter en liten adrenalinkick blev för stort. Kollade på vädret: Växlande molnighet och stark blåst med höga vågor på sjön. Inte idealiskt fiseväder, eller??? Jag vet faktiskt inte vad som är idealiskt för öring. Just nu tycks öringen hugga vilket väder det än är.

Klockan var lite över två när jag tog jag spöet och gick den långa vägen ner till sjön. (50 m smile )

Jag kastade ett kast. Pang! Hugg direkt. Efter en skön match hade jag en fin – fin öring vid mina fötter. Störst hittills skulle det visa sig. Gissa vikten! Ja just det, du som gissade 7 hg hade rätt.

Ett nytt kast, pang igen. En till öring, mindre dock, men de starka rackarna stretar emot bra ändå. Jag lyckades kroka av utan att skada käften. Sedan kastade jag tillbaka den med förhoppning att den ska växa på sig tills någon drar upp den nästa gång. Storlek? Gissningsvis strax under 4 hg.

Ett tredje kast. Pang igen. Nu var det en stor rackare. Jag drillade den mot mig trots kraftigt motstånd. Ca fem meter framför mig gjorde den ett snyggt luftsprång och lyckades skaka loss. Synd! Den var stor, klart i nivå med den första. Sedan kastade jag och nötte på en stund.

Det gick väl ca 10 minuter innan nästa hugg. Efter en skaplig match lyckades jag landa den Jag lyckades landa den snyggt på bryggan. Jag krokade loss den och kastade tillbaka. Storlek? 4 hg kanske!?

Nytt kast och nytt hugg. Än en gång landar jag en öring framför mina fötter. Den här lossnar från kroken i samma ögonblick som den landar på bryggan. Utan att tveka kastar jag tillbaka den eftersom den redan är avkrokad och oskadd. Kvalificerad (!) gissning: 4-5 hg.

Jag fortsätter kasta. Får lite ”småhugg” då och då. Men lyckas inte kroka fast någon.Bestämmer mig för att sluta.

Ett sista kast bara. Då hugger det igen. En rätt stor rackare. Jag drillar den mot mig, men när det är ca 10 m kvar rusar den rakt upp och lyckas skaka sig loss. Snyggt gjort, bara att buga och gratulera till fortsatt levnad i frihet. Storlek? Svårt att säga, jag gissar på 5-6 hg.

Sedan får det räcka. De tre som jag kastade tillbaka idag skulle jag ha blivit jätteglad över för en vecka sedan.

De senaste dagarna har jag upplevt ett fiske som jag tror jag aldrig varit med om tidigare. Visserligen har jag inte hållit på med fiske i någon större omfattning tidigare så jag har inte så mycket att jämföra med. Men jag får lov att instämma i Jonas och Görans kommentarer. Att ha så fint fiske bara utanför husknuten kan man kalla livskvalitét. Jag har sagt det tidigare, stugan är mitt paradis. Och sådant fint fiske gör ju inte paradiset mindre paradisiskt.

Nu till helgen kommer en fiskeintresserad författare på besök: Frank Larsen. Gissa vad jag tänker bjuda på!

← Äldre inlägg

<a href="http://www.blogglista.se/"><img src="http://www.blogglista.se/button.php?u=kjelllge" alt="blogglista.se" border="0"></a>

http://www.blogglista.se/blogg/21646